Fortsätt till huvudinnehåll

Fortfarande måndag.

Var på en föreläsning som en kollega höll idag. Där analyserades och bemöttes påståendet om den alarmerande ökningen av psykisk ohälsa som vi matas rätt frekvent med. Med en dos skön humor.

Vi fick veta det som ofta händer när en forskare granskar påståenden ur ett statistiskt och forskningsbaserat perspektiv. Att det korta svaret på Hur alarmerande är den alarmerande ökningen, är: Njäe, inte så värst.

Vi fick se att man redan 1974 sa att folk var så stressade över att utvecklingen gick så fort, att det fanns för många val och att alla bara ville ha det senaste. Precis som idag.
Vi fick veta att det fanns ett forskningscenter som mätte hur vi använder vår tid, och att de kommit fram till att vi använder den på i stort sett samma sätt som sedan lång tid tillbaka.
Vi fick veta skillnad på stressutlöst psykisk ohälsa och psykisk sjukdom.
Vi fick exempel på hur symptom på psykiska diagnoser förändrats över tid.
Och lite annat, som hur siffror kan vridas till att passa påståendet, om man väljer rätt siffror och ordval.

Roligt, intressant och tankeväckande.
Jag tänker att det är lite skönt ändå, att människor har mått lite sisådär i alla tider och ständigt försöker hitta anledningar till varför. Allt är så annorlunda, och ingenting förändras, det är en måndag som alla andra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.