Fortsätt till huvudinnehåll

Det goda med det onda.

Igår tog jag mig upp ur sängen och gjorde mig iordning. Det var ju bra jobbat.
Men sen kom jag inte längre för det kändes som jag skulle svimma, kräkas eller bara ramla ihop i en liten hög. Det var ju inte så bra.
Så jag ramlade ihop i en liten hög i soffan och tittade på Netflix och virkade hela dagen. Det var ju bra.

Imorse samlade jag ihop mig och kom iväg till jobbet. Det var bra.
Sen kändes det som att jag knappt förstod vad folk sa, eller att jag inte kom ihåg vad jag gjorde för tre minuter sen. Det är nog inte bra.
Fast så fick jag höra av en kollega att han såg väldigt mycket fram emot ett samarbete lite längre fram. Det kändes ju kul.
Men så fick jag några ärenden som kommer bli tuffa. Det kändes jobbigt.
Då var det skönt att ha ett möte där jag fick fint beröm. Det piggade upp.
Fast efter det mötet kände jag mig yr och väldigt trött. Det var kanske inte så bra.
Men då såg jag ett mejl om ett uppdrag som kommer bli kul att genomföra. Det var ju roligt.
Så roligt att jag berättade om det för en kollega, som också började berätta saker, så att vi blev lite sena att komma ifrån jobbet. Det var ju inte så bra.
Men middagen som serverades hemma var god och sällskapet trevligt. Det var skönt.
Till kvällen började jag må lite sisådär, lite obestämbart på vilket sätt jag mår kasst, men ont har jag. Det är ju inte så bra.
Så nu ska jag sova. Det borde bli bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...