Fortsätt till huvudinnehåll

Runda av.

Veckan har erbjudit mycket underhållning för alla i familjen. Förutom herr B.o.B.s och min sällsynta utekväll med teaterbesök, så har arvsmassorna också fått roa sig.

Polarn fick följa med bästa förskolekompisen, som nu börjat skolan, för ett besök på lekland. Det var ren och skär lycka. Kompisen ville ta med Polarn för att fira sin födelsedag och Polarn planerade hela veckan för den stora dagen. Jag fick lov att ta ut flextid för att ta med Polarn och köpa present på fredagen, eftersom hon oroade sig så för att inte hitta den rätta presenten. Alltså behövde jag ge henne möjligheten att leta både på fredagen och lördagen. Hon hittade dock presenter hon blev väldigt nöjd med redan på fredagen. Hon lämnades åter så där lagom uppvarvad och väldigt stolt över sitt äventyr.

Idag fick arvsmassorna träffa kompisen som flyttade till Sydafrika. Hon har alltid haft ett extra gott öga till Pyret, så det blev mest hennes dag idag även om Polarn var med. Vi hängde flera timmar i lekparken och gjorde några tappra försök att peta i alla arvsmassor lunch mellan allt springande. De behövde ingen lunch, de nöjde sig med att ränna runt. Bristen på näringsintag gjorde sig däremot påmind efter att lekträffen var över. Lågt blodsocker kombinerat med vad man kan ana är en ledsen känsla av att det kommer dröja innan de ses igen, ger märkbart lättirriterad arvsmassor. Enkel matematik.

Men för att summera; alla familjemedlemmar har fått roa sig under en och samma vecka. Det är ju nästan så man får lite hopp om livet mitt i höstrusket. Kanske borde det investeras i en trisslott. Men framförallt så gör en sådan vecka det lite lättare att orka med en alldeles vanlig, händelsefattig vecka man har framför sig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.