När jag blir stor...

Nu råkar jag ha det jobb jag önskat mig under väldigt många år av mitt liv. Jag har innan dess hunnit prova på en hel del väldigt olika yrken.
Så jag vet att jag ska vara tacksam för att ha kommit hit, jag vet också att alla yrken har sina fördelar och nackdelar. Så länge fördelarna väger över så är det bra, när nackdelarna tar över är det dags för förändring. Nackdelarna med mitt jobb har inte tagit över, men vissa dagar är det en utmaning att se fördelarna.

Idag var en sån dag när det kändes som att vara i en ständig sisyfosövning. Jag rullade det där stenblocket uppför backen lika svettig som deltagarna i Mästarnas mästare, och precis när det slant ur mitt grepp såg jag Ingemar Stenmark helt oberörd rulla sitt block upp för backen och vinna lätt.

Idag var en sån där dag när jag bara ville börja jobba med vad som helst så länge det inte involverar andra människor. Typ författare. Sitta ensam med en dator största delen av min arbetstid. Och jag skulle bara skriva om glada saker, inget lidande, ingen orättvisa, inga missförstånd. Alla skulle vara snälla, förstående och fulla av empati.

Idag var en sån dag. Imorgon är det dags att vara stor igen.