Pyret och jag hade en heldag tillsammans idag, bara vi två.
Hon fick följa med till universitetet på en tre timmar vanvettigt tråkig föreläsning.
Hon tyckte det var tråkigt.
Skulle hon säga som hade en sprillans ny hästmålarbok att roa sig med och satt och kollade på film på surfplattan. Jag hjälpte gärna till med målarboken och var inte ensam om att sitta och snegla på filmen. Om hon tyckte det var tråkigt skulle hon veta hur det var för oss som var tvungna att sitta och lyssna.
Hon har ju tjatat en del om att följa med mamma på jobbet, troligen för att hon var för liten för att komma ihåg hur tråkigt det var förra gången. Vi får väl se om hon fortsätter att tjata.
När pratet äntligen var över tog vi bussen och åt lunch med herr B.o.B. innan vi tog oss hemåt för att gå på genrep inför morgondagens föreställning med dansskolan.
Förra veckans säkerhet och glädje i danslokalen försvann till förmån för ängslan och scenskräck.
Efteråt kunde hon så otroligt förnuftigt resonera kring det. Hon sa att hon ville försöka imorgon och jämförde sig med elefanten i filmen "Sing" som så gärna vill gå upp på scenen men inte vågar. Flera gånger försöker hon och det räcker att hon försöker för det är också bra, att försöka. Sen vågar hon, när hon bara börjar sjunga. Fast det var ju inte samma för Pyret skulle ju inte sjunga. Jag sa bara att hon hade rätt, utom i det sista, för hon kunde kanske våga om hon bara gick upp och började dansa.
På repetitionen några timmar tidigare var det förnuftet långt borta och då fanns bara tårar och ett upprepat "Jag vill inte."
Vi får se hur det går imorgon. Hon får väl försöka och vågar hon inte så är det inte mer med det. Jag begär inte mer än att hon faktiskt pratar om att hon vill våga försöka. Det är stort i mina ögon.
Vi hade i alla fall en härlig dag tillsammans. Jag tror att vi behöver sådana här dagar, både hon och jag. Hon växer och blir en helt annan, så otroligt härlig och smart, själv slappnar jag av när jag bara behöver fokusera på en kärlek i taget. Polarn behöver det hon med, fast på ett annat sätt på något vis. Hon blir inte en helt annan unge när hon slipper konkurrensen, men hon slappnar av och lyser upp lite extra.
Det är inte för att kärleken inte räcker till två, utan för att den är så stor för dem båda att den lättast kommer till sin rätt om allt ljus får hamna på ett litet hjärta i taget.
Dessutom var det helt osannolika sommarvädret nog för att få alla på gott humör. Förra veckan snö och nu klänning utan strumpbyxor. Helt galet.
Kommentarer