Fortsätt till huvudinnehåll

A day in the life of...

5.45, klockan ringer.
Jag duschar, klär på mig, kladdar på lite camouflage, blåser håret och packar väskan. Hjälper barnen med skorna innan de går, orkar inte hjälpa till med något mer i deras morgonrutin idag.

7.30, går till tåget. Mitt tåg visade sig vara ett kort tåg, efter en rusning utmed perrongen insåg jag att jag ändå inte skulle få plats. Jag väntade på nästa tåg.

8.20, tog den vanliga promenaden till skolan, kände att jag hade behövt skippa den efter gårdagens näringsbrist, men undvek att sätta mig på bänkar utmed vägen för att vila. Kändes för pinsamt.

9.00, på schemat stod rollspel. Vi skulle låtsas vara varandras socialarbetare/klient igen. Skillnaden mot tidigare var:
1. Det handlade om att avsluta kontakter och jag var den enda som haft erfarenhet av det, på det sätt som övningen var upplagd, genom jobbet.   
2. Alla har nu haft klientkontakt och har plötsligt förstått hur omöjligt det är att låtsas ha ett samtal med någon.
Det kändes lite skönt att få höra:
"Meh, det här går ju inte att låtsas liksom! Det är ju en helt annan grej när man har en riktig klient!"
Eller:
"Jag har ju inte ens gjort det här på min praktik, hur ska jag då kunna göra övningen!?"
Vad var det jag sa med så lite respons i början av terminen...

12.00, åker hem för att fila lite på den presentation vår grupp ska hålla på fredag. Eller mer exakt den del av presentationen jag ska hålla i. Är hemma 12.45 och börjar med lunch.

16.20, klär på mig och går iväg för att hämta barnen.

17.00, hemma efter utbrott från Polarn som inte orkade gå och Pyret för att vi gick för långsamt och därför hade någon hunnit plocka den blomma hon sett på väg till förskolan på morgonen. Inte att någon möjligen har hunnit plocka den under de 9 timmar som gått, utan garanterat, helt säkert, under de 15 minuter som vi promenerat. För långsamt. För att Polarn vägrade gå och jag fick börja bära henne.

17.10, fixa äpple och dricka till en arvsmassa.
17.15, fixa äpple till nästa arvsmassa.
17.20, börja med maten, slänger samtidigt in dagens tvättlass i maskinen.
17.40, jag äter maten, barnen äter halva maten (spagetti och ketchup) och spiller mängder på bordet. Jag plockar undan tallrikar, sätter på diskmaskinen och torkar bord.
18.10, jag ber båda gå till badrummet för att duscha.
18.20, jag lyckas få in Pyret i duschen.
18.30, jag lyckas få in Polarn i duschen.
Torka, smörja, välja pyjamas, borsta hår, borsta tänder, välja kläder till imorgon, välja godnattsaga.
18.55, har glömt bort att bädda ungarnas sängar.
19.05, läser saga.
19.15, Pyret vill sova.
19.20, Pyret sover.
19.20-19.30 Polarn sjunger, pratar med sin gose, sätter sig upp, lägger sig i fotändan, ropar på katten, sjunger mer, pratar med sin osynliga kompis.
19.35, hon sover.
19.40, jag plockar undan i köket.
19.50, jag dricker kaffe och letar efter fakta om etik som jag kan trycka in i tentan.
20.15, kommer på att jag måste vattna blommorna.
20.20, kommer på att jag måste vika ihop gårdagens tvätt och hänga upp dagens.
Skiter i kvällen; borstar tänderna, tvättar ansiktet, gör rent badrum och toalett, plockar fram kläder till imorgon, gör rent kattlådan, går och lägger mig. Klockan har ändå hunnit bli 22.00 nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän