Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsfördriv.

Självklart började dagen tidigt, Polarn viskade i mitt öra klockan 5.30. Med vagel i ögat och pajjad rygg var det bara att ta sig an dagen.

Det var som att Polarn hade läst mina tankar för hon började helt på eget bevåg prata om att hon hade minsann tänkt och då tänkt att vi kunde åka på bio och se den där filmen vi sett reklam för om Hackebackskogen. Dessutom hade hon tänkt att vi skulle äta på McDonalds.
Okej då.

Vi gick till affären för att köpa lördagsgodis och biosnacks för att komma undan från svindyra biokiosken och för att fördriva tiden och slippa tjat om när vi skulle åka. Sen tog vi bussen eftersom det också fördriver tiden och barnen avskyr att åka bil.

Något av ett mirakel skedde på det McDonalds som förefaller ha minst engagerad personal i dess historia, då barnen fick olika leksaker i sina boxar.
De. Var. Okej. Med. Det. De var till och med löjligt nöjda med sina respektive små mjukisdjur. Jag som förberedde mig på att försöka byta till två likadana hos den där oengagerade personalen för att undvika världskrig i miniatyr.

Jag tyckte filmen var tråkig i kvadrat men ungarna dansade i stolarna så de var tydligen nöjda. Så nöjda att jag kunde dra med dem in i en butik och köpa innersulor till de nya gummistövlarna innan vi tog bussen hem igen.

Så hade man på enkelt vis fördrivit fem timmar. Dessutom var barnen nöjda med att leka runt en sväng hemma innan de ville gå och lägga sig tidigt. 18.50 sov de båda två.

Imorgon ska jag:
1. Försöka komma ur sängen utan att skrika.
2. Ta med Polarn till Pyrets dansskola utan att hon får vara med och dansa.
3. Göra broccolisoppa, på beställning av Pyret, fast de ändå knappt kommer äta den.
Det känns som tillräckliga projekt för en dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän