Fortsätt till huvudinnehåll

Tidsfördriv.

Självklart började dagen tidigt, Polarn viskade i mitt öra klockan 5.30. Med vagel i ögat och pajjad rygg var det bara att ta sig an dagen.

Det var som att Polarn hade läst mina tankar för hon började helt på eget bevåg prata om att hon hade minsann tänkt och då tänkt att vi kunde åka på bio och se den där filmen vi sett reklam för om Hackebackskogen. Dessutom hade hon tänkt att vi skulle äta på McDonalds.
Okej då.

Vi gick till affären för att köpa lördagsgodis och biosnacks för att komma undan från svindyra biokiosken och för att fördriva tiden och slippa tjat om när vi skulle åka. Sen tog vi bussen eftersom det också fördriver tiden och barnen avskyr att åka bil.

Något av ett mirakel skedde på det McDonalds som förefaller ha minst engagerad personal i dess historia, då barnen fick olika leksaker i sina boxar.
De. Var. Okej. Med. Det. De var till och med löjligt nöjda med sina respektive små mjukisdjur. Jag som förberedde mig på att försöka byta till två likadana hos den där oengagerade personalen för att undvika världskrig i miniatyr.

Jag tyckte filmen var tråkig i kvadrat men ungarna dansade i stolarna så de var tydligen nöjda. Så nöjda att jag kunde dra med dem in i en butik och köpa innersulor till de nya gummistövlarna innan vi tog bussen hem igen.

Så hade man på enkelt vis fördrivit fem timmar. Dessutom var barnen nöjda med att leka runt en sväng hemma innan de ville gå och lägga sig tidigt. 18.50 sov de båda två.

Imorgon ska jag:
1. Försöka komma ur sängen utan att skrika.
2. Ta med Polarn till Pyrets dansskola utan att hon får vara med och dansa.
3. Göra broccolisoppa, på beställning av Pyret, fast de ändå knappt kommer äta den.
Det känns som tillräckliga projekt för en dag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.