Tillbaka i skolan, bland människor med framtidstro och positiva grundinställningar.
Så kommer jag där och förstör stämningen med min B.o.B.
Inte bra.
Folk gillar inte B.o.B.:ar. Folk gillar positiva människor som har framtidstro. Inte sådana som tycker att det är bra att veta den krassa sanningen så man kan förbereda sig på det värsta och bli en smula positivt överraskad när saker bara skiter sig lite grann istället för totalt.
Skulle vara skönt att vara lite mer sådan som kan blunda och bara se solsken.
Men jag är ju B.o.B.
Så jag får höra att jag gör folk modfällda.
Ingen kan göra allt men alla kan göra någonting, där är mitt bidrag till att göra någonting antar jag.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer