Hon gjorde det.
På alla sätt och vis.
Hon bestämde sig för att gå på föreställningen.
Hon erbjöd sig att var den som ledde truppen i mitten av dansnumret när det barnet som skulle gjort det inte kom.
Hon gick upp på scenen och genomförde hela numret.
Hon såg ut att stortrivas där uppe.
Hon har därmed också genomfört hela terminen.
Jag fick lov att be dansläraren att få vara med Pyret där alla grupper som skulle dansa satt, och att få följa med och vänta nedanför scenen när det var deras tur. För det var egentligen meningen att föräldrarna skulle lämna barnen hos läraren och sedan sitta i publiken. Läraren frågade om det var vad som behövdes för att Pyret skulle våga sig upp och göra numret och när jag svarade ja sa hon "Då gör vi så."
Det enda Pyret inte alls var bekväm med var att på slutet gå upp tillsammans med alla barn i alla grupper på scenen och ta emot publikens jubel. Inte alls så konstigt, för de hade inte sagt ett ord om den biten innan. Pyret gillar helt klart inte saker hon inte är förberedd på. Så helt tagen på sängen vägrade hon att gå upp på scen och jag förstod henne.
Men nu har jag frågat flera gånger om hon vill fortsätta nästa termin och svaret blir ett bestämt nej, hon vill inte dansa mer. Hennes förskolebästis dök upp på föreställningen idag, för att hennes storasyster skulle också uppträda, och hennes mamma berättade att kompisen också skulle vilja börja dansa, kanske kunde vi få in dem i samma grupp? Inte ens det hjälpte, Pyret ville inte dansa med kompisen heller.
Jag vet inte hur jag ska göra. Hon har ju så himla kul när hon väl kommer igång men samtidigt så känns det inte så roligt att tjata varje vecka för att få iväg henne och betala för en kurs hon inte går till.
Jag får väl klura vidare på saken, men just idag så är jag så himla stolt över att hon gick upp på den där scenen och bara lyste som en liten sol. Vi har dessutom hela dansen filmad av Bobbo. Den kommer jag kunna titta på hundra gånger om.
Kommentarer