Fortsätt till huvudinnehåll

"Vad har du gjort i dag?"

Jag fick frågan av herr B.o.B.
"Jag har letat i studentlitteraturen efter fakta om hur New public management har påverkat den enskilde socialarbetarens syn klienterna."
Svarade jag.

Sen hejdade jag mig innan jag utvecklade samtalet alltför långt in i min tes om att under folkhemmets utveckling var synen på sociala problem att de var samhällets ansvar, och att de orsakades av samhälleliga faktorer. Men den liberala politikens utbredning under 80 och 90-talet skapade effektiviteringskrav på den offentliga sektorn, som i sin tur ledde till införandet av New public management och Evidensbaserad praktik. Allt med en ökad individualisering av sociala problem och med större krav på att den enskilde klienten själv skulle ta ansvar för sin situation, bland annat i form av beställar- och utförarmodellen. Den allt mer utbredda medicinska diskursen kring sociala problem har dessutom påverkat synen på att orsaken till social problematik ligger inom individen och beror inte i lika hög grad på yttre faktorer.

Man kan väl antingen säga att jag slutade medan jag fortfarande lät intressant.
Eller att jag slutade med en känsla av "Jag måste få veta mer!"
Jag tror att jag kan satsa en del på att det var alternativ ett som låg närmast sanningen, förutom den där delen om att han skulle tycka att det lät intressant. Ibland känns det som att den här utbildningen har gjort att jag börjat prata ett språk som inte alla omkring mig förstår. Vilket är lite tråkigt, för även om tentaskrivande är en plågsam process, full av ångest och vemod, så är själva ämnena sådana som intresserar mig. Det är roligt att hitta förklaringar till varför samhället, och vi i samhället, ser så olika på ekonomiska problem, beroendeproblematik, äldreomsorg, "problembarn" och kriminalitet genom tiderna, när du själva problemen ser i stort sett likadana ut.

Att hänga med i svängarna och vägra bli den där "har det alltid varit och det har funkat fint!" Att våga byta åsikt och våga låta sig bli övertygad om ett nytt, eller bara annat, sätt att se på saker. Att våga vara den torra, tråkiga akademikern som har hela huvudet fullt av studentlitteratur och forskning. Jag gillar det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän