Fortsätt till huvudinnehåll

"Vad har du gjort i dag?"

Jag fick frågan av herr B.o.B.
"Jag har letat i studentlitteraturen efter fakta om hur New public management har påverkat den enskilde socialarbetarens syn klienterna."
Svarade jag.

Sen hejdade jag mig innan jag utvecklade samtalet alltför långt in i min tes om att under folkhemmets utveckling var synen på sociala problem att de var samhällets ansvar, och att de orsakades av samhälleliga faktorer. Men den liberala politikens utbredning under 80 och 90-talet skapade effektiviteringskrav på den offentliga sektorn, som i sin tur ledde till införandet av New public management och Evidensbaserad praktik. Allt med en ökad individualisering av sociala problem och med större krav på att den enskilde klienten själv skulle ta ansvar för sin situation, bland annat i form av beställar- och utförarmodellen. Den allt mer utbredda medicinska diskursen kring sociala problem har dessutom påverkat synen på att orsaken till social problematik ligger inom individen och beror inte i lika hög grad på yttre faktorer.

Man kan väl antingen säga att jag slutade medan jag fortfarande lät intressant.
Eller att jag slutade med en känsla av "Jag måste få veta mer!"
Jag tror att jag kan satsa en del på att det var alternativ ett som låg närmast sanningen, förutom den där delen om att han skulle tycka att det lät intressant. Ibland känns det som att den här utbildningen har gjort att jag börjat prata ett språk som inte alla omkring mig förstår. Vilket är lite tråkigt, för även om tentaskrivande är en plågsam process, full av ångest och vemod, så är själva ämnena sådana som intresserar mig. Det är roligt att hitta förklaringar till varför samhället, och vi i samhället, ser så olika på ekonomiska problem, beroendeproblematik, äldreomsorg, "problembarn" och kriminalitet genom tiderna, när du själva problemen ser i stort sett likadana ut.

Att hänga med i svängarna och vägra bli den där "har det alltid varit och det har funkat fint!" Att våga byta åsikt och våga låta sig bli övertygad om ett nytt, eller bara annat, sätt att se på saker. Att våga vara den torra, tråkiga akademikern som har hela huvudet fullt av studentlitteratur och forskning. Jag gillar det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...