"Vad har du gjort i dag?"

Jag fick frågan av herr B.o.B.
"Jag har letat i studentlitteraturen efter fakta om hur New public management har påverkat den enskilde socialarbetarens syn på klienterna."
Svarade jag.

Sen hejdade jag mig innan jag utvecklade samtalet alltför långt in i min tes om att under folkhemmets utveckling var synen på sociala problem att de var samhällets ansvar, och att de orsakades av samhälleliga faktorer. Men den liberala politikens utbredning under 80 och 90-talet skapade effektiviteringskrav på den offentliga sektorn, som i sin tur ledde till införandet av New public management och Evidensbaserad praktik. Allt med en ökad individualisering av sociala problem och med större krav på att den enskilde klienten själv skulle ta ansvar för sin situation, bland annat i form av beställar- och utförarmodellen. Den allt mer utbredda medicinska diskursen kring sociala problem har dessutom påverkat synen på att orsaken till social problematik ligger inom individen och beror inte i lika hög grad på yttre faktorer.

Man kan väl antingen säga att jag slutade medan jag fortfarande lät intressant.
Eller att jag slutade med en känsla av "Jag måste få veta mer!"
Jag tror att jag kan satsa en del på att det var alternativ ett som låg närmast sanningen, förutom den där delen om att han skulle tycka att det lät intressant. Ibland känns det som att den här utbildningen har gjort att jag börjat prata ett språk som inte alla omkring mig förstår. Vilket är lite tråkigt, för även om tentaskrivande är en plågsam process, full av ångest och vemod, så är själva ämnena sådana som intresserar mig. Det är roligt att hitta förklaringar till varför samhället, och vi i samhället, ser så olika på ekonomiska problem, beroendeproblematik, äldreomsorg, "problembarn" och kriminalitet genom tiderna, när du själva problemen ser i stort sett likadana ut.

Att hänga med i svängarna och vägra bli den där "Så har det alltid varit och det har funkat fint!" Att våga byta åsikt och våga låta sig bli övertygad om ett nytt, eller bara annat, sätt att se på saker. Att våga vara den torra, tråkiga akademikern som har hela huvudet fullt av studentlitteratur och forskning. Jag gillar det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen