Arvsmassorna var taggade i flera dagar, de skulle vara med på en springtävling idag. Kalvinloppet 2017.
Självklart skulle det innebära att regnet tilltog allt mer under dagen och bara öste ner lagom när startskottet gick.
Fast regn är ju i och för sig ett vuxen-problem mer än ett barn-problem, de brydde sig inte så värst. Vi vuxna som har haft hund brydde väl oss inte så mycket heller, egentligen, det är ju bara vatten. Fast nog hade det varit mysigare med solsken.
Polarn tillhörde första gruppen, de yngsta. Hon hade valt att springa med herr B.o.B. och som hon sprang. Gruppen var inte jättestor, men hon startade i täten och höll sig där alla 400 meter, hela vägen i mål. Stolt som aldrig förr fick hon medalj, tröja, gympåse och en chokladmjölk. I sann Polarn-anda var det mjölken som lockade mest, medaljen ville hon inte ens ta på sig, det skulle hon göra "sen" och stoppade ner den i påsen.
I Pyrets grupp fick barnen själva välja att springa med eller utan förälder, hon ville att jag skulle springa med. Det var lite fler i hennes grupp, och lite mer tävlingsinriktade föräldrar, kändes det som. För trots att det inte var någon tidtagning och alla vann, så - på fullaste allvar- trängde sig föräldrar förbi med sina barn. Alltså knuffade sig förbi barn och föräldrar som sprang, ivrigt hejjande på sina små. Till och med skyndade sig förbi barn som snubblat och ramlat.
Pyret springer inte lika snabbt eller uthålligt som sin syster, men sprang gjorde hon, hållande min hand hela vägen in i mål. Även i målfållan trängde sig föräldrar förbi för att hämta medaljer, tröjor, påsar och mjölk. Som att inte de som stod där också väntade på sin utdelning. Jag djupandades och Pyret blev ängslig eftersom hon inte gillar när folk trängs omkring henne.
Något annat hon inte gillar är när man säger att hon har varit duktig/jobbat bra eller att man är stolt över henne. Jag glömde det så hon gick in i sitt Skalman-skal lite efter tävlingen.
Efter en kram från Kalvin (någon stackare i kodräkt) gick vi hem och åt middag, eftersom Polarn deklarerade att hon var så kall och blöt att hon höll på att frysa till is.
Men jag tror att det gav lite blodad tand, de verkade gilla hela grejen. Framförallt märktes det hur uppspelta och stolta de var när vi kom hem. Måste kolla fler lopp de kan vara med i under sommaren tror jag.
Kommentarer