Fortsätt till huvudinnehåll

Inga hål.

Polarn var på sitt första tandläkarbesök idag.
Hon var taggad, det var det första hon nämnde när hon vaknade; att hon inte skulle till tandläkaren innan frukost.

Den vanligtvis så otroligt pratglada arvsmassan sa inte ett ord på hela besöket, utan nickade bara. Hon såg ytterst skeptisk ut kan man väl säga. Men eftersom folk inte förväntar sig att treåringar kan babbla på så mycket som hon gör, så är det ingen som reagerar på exakt hur annorlunda hon beter sig.

Tandläkaren förklarade pedagogiskt allt hon skulle göra och allt hon gjorde, och hade ett varsamt handlag. Hon kunde kolla varenda liten tand noggrant och i slutändan fick vi beröm Polarn, och jag, för att vi borstat så duktigt. Fast jag redan talat om att Polarn helst ytterst bestämt sköter den biten själv, men att hon är förvånansvärt duktig och noggrann. Vi får hjälpa till en snabbis på slutet, om vi har tur. Vad tandläkaren sa exakt var att tänderna var exemplariska och perfekta. Skönt att höra för en förälder som är långt ifrån exemplarisk och perfekt.

Polarn gick därifrån med en presentpåse som hon var mäkta stolt över, men fick också med sig ett bokmärke som present från tandläkaren till storasyster som väntade i väntrummet, och Polarn fick välja ut en liten leksak att ge till syster. Polarn tycker verkligen om att ge bort saker så hon var nog lika stolt över att kunna ge Pyret små presenter, som över den egna påsen.

Att ha varit tyst i hela tio minuter satte sina spår. Vi begav oss ner till parken efter besöket, för där var det lite jippo, och Pyret och Polarn fick kliva upp och kolla i en brandbil. Polarn berättade då för den brandman som just börjat tala om vad som finns där i brandbilen att hon minsann hade hittat ett snigel-snäckskal.
Nej, hon hade inte hittat den då utan för flera dagar sedan men något behövde hon väl få ur sig. Brandmannen gjorde som de flesta gör när barn börjar prata om något helt osammanhängande; sa "Jaha, har du det!?" och fortsatte prata.

På kvällen borstade hon sina tänder med den tandborste hon fick i sin presentpåse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...