Fortsätt till huvudinnehåll

Inga hål.

Polarn var på sitt första tandläkarbesök idag.
Hon var taggad, det var det första hon nämnde när hon vaknade; att hon inte skulle till tandläkaren innan frukost.

Den vanligtvis så otroligt pratglada arvsmassan sa inte ett ord på hela besöket, utan nickade bara. Hon såg ytterst skeptisk ut kan man väl säga. Men eftersom folk inte förväntar sig att treåringar kan babbla på så mycket som hon gör, så är det ingen som reagerar på exakt hur annorlunda hon beter sig.

Tandläkaren förklarade pedagogiskt allt hon skulle göra och allt hon gjorde, och hade ett varsamt handlag. Hon kunde kolla varenda liten tand noggrant och i slutändan fick vi beröm Polarn, och jag, för att vi borstat så duktigt. Fast jag redan talat om att Polarn helst ytterst bestämt sköter den biten själv, men att hon är förvånansvärt duktig och noggrann. Vi får hjälpa till en snabbis på slutet, om vi har tur. Vad tandläkaren sa exakt var att tänderna var exemplariska och perfekta. Skönt att höra för en förälder som är långt ifrån exemplarisk och perfekt.

Polarn gick därifrån med en presentpåse som hon var mäkta stolt över, men fick också med sig ett bokmärke som present från tandläkaren till storasyster som väntade i väntrummet, och Polarn fick välja ut en liten leksak att ge till syster. Polarn tycker verkligen om att ge bort saker så hon var nog lika stolt över att kunna ge Pyret små presenter, som över den egna påsen.

Att ha varit tyst i hela tio minuter satte sina spår. Vi begav oss ner till parken efter besöket, för där var det lite jippo, och Pyret och Polarn fick kliva upp och kolla i en brandbil. Polarn berättade då för den brandman som just börjat tala om vad som finns där i brandbilen att hon minsann hade hittat ett snigel-snäckskal.
Nej, hon hade inte hittat den då utan för flera dagar sedan men något behövde hon väl få ur sig. Brandmannen gjorde som de flesta gör när barn börjar prata om något helt osammanhängande; sa "Jaha, har du det!?" och fortsatte prata.

På kvällen borstade hon sina tänder med den tandborste hon fick i sin presentpåse.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la