Fortsätt till huvudinnehåll

Städa, städa.

Idag var vi lediga.
Förutom att inhandla lite grönsaksodling till balkongen och att vara ute och öva på cyklarna, så fortsatte saneringen.

Förutom att alla gosedjur fick en spinn i tvättmaskinen och en sommarsemester i torkskåpet så kom turen till katterna.
Även om de gästande parasiterna inte kan smittas varken till eller från katter så kan äggen finnas i ullig och gullig päls. Så mycket som ungarna klappar på de där katterna så känns det allt för troligt att några av alla tusentals ägg det pratas om att det läggs, skulle gå från barnens fingrar över till pälsen. Blä.

Jag såg inte fram emot mitt uppdrag, även om de här katterna, speciellt den ena, visat märkligt mycket intresse för dusch och bad. Normen är väl ändå att katter kämpar för livet för att komma undan ett bad.
Det gjorde de inte.
De stod stilla, gjorde enstaka försök att hoppa ur badkaret och tjöt lite mot slutet. Gick ju hur smidigt som helst att både schamponera och skölja.

Till kvällen hör numer rutinen att sprita båda toeletterna, handfat och handtag. Det känns som att vara på jobbet liksom.
Men med det sagt, utbildning och yrkeserfarenhet gör att jag inte tar lätt på hygienrutiner vid smittorisk. Hellre för noga än att behöva dras med skiten. Imorgon ska jag gå ett varv runt lyan med flaskan i högsta hugg och torka det mesta tänkte jag.
Folk skrattade åt sådana som Florence Nightingale och hennes likar och deras prat om osynliga saker som gjorde folk sjuka. Värt att komma ihåg. Däremot håller jag hygienrutinerna på en mer sansad nivå när det inte är smittorisker på agendan. Ingen risk för bacillskräck här ifall ni undrar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän