Fortsätt till huvudinnehåll

Städa, städa.

Idag var vi lediga.
Förutom att inhandla lite grönsaksodling till balkongen och att vara ute och öva på cyklarna, så fortsatte saneringen.

Förutom att alla gosedjur fick en spinn i tvättmaskinen och en sommarsemester i torkskåpet så kom turen till katterna.
Även om de gästande parasiterna inte kan smittas varken till eller från katter så kan äggen finnas i ullig och gullig päls. Så mycket som ungarna klappar på de där katterna så känns det allt för troligt att några av alla tusentals ägg det pratas om att det läggs, skulle gå från barnens fingrar över till pälsen. Blä.

Jag såg inte fram emot mitt uppdrag, även om de här katterna, speciellt den ena, visat märkligt mycket intresse för dusch och bad. Normen är väl ändå att katter kämpar för livet för att komma undan ett bad.
Det gjorde de inte.
De stod stilla, gjorde enstaka försök att hoppa ur badkaret och tjöt lite mot slutet. Gick ju hur smidigt som helst att både schamponera och skölja.

Till kvällen hör numer rutinen att sprita båda toeletterna, handfat och handtag. Det känns som att vara på jobbet liksom.
Men med det sagt, utbildning och yrkeserfarenhet gör att jag inte tar lätt på hygienrutiner vid smittorisk. Hellre för noga än att behöva dras med skiten. Imorgon ska jag gå ett varv runt lyan med flaskan i högsta hugg och torka det mesta tänkte jag.
Folk skrattade åt sådana som Florence Nightingale och hennes likar och deras prat om osynliga saker som gjorde folk sjuka. Värt att komma ihåg. Däremot håller jag hygienrutinerna på en mer sansad nivå när det inte är smittorisker på agendan. Ingen risk för bacillskräck här ifall ni undrar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.