Fortsätt till huvudinnehåll

Städa, städa.

Idag var vi lediga.
Förutom att inhandla lite grönsaksodling till balkongen och att vara ute och öva på cyklarna, så fortsatte saneringen.

Förutom att alla gosedjur fick en spinn i tvättmaskinen och en sommarsemester i torkskåpet så kom turen till katterna.
Även om de gästande parasiterna inte kan smittas varken till eller från katter så kan äggen finnas i ullig och gullig päls. Så mycket som ungarna klappar på de där katterna så känns det allt för troligt att några av alla tusentals ägg det pratas om att det läggs, skulle gå från barnens fingrar över till pälsen. Blä.

Jag såg inte fram emot mitt uppdrag, även om de här katterna, speciellt den ena, visat märkligt mycket intresse för dusch och bad. Normen är väl ändå att katter kämpar för livet för att komma undan ett bad.
Det gjorde de inte.
De stod stilla, gjorde enstaka försök att hoppa ur badkaret och tjöt lite mot slutet. Gick ju hur smidigt som helst att både schamponera och skölja.

Till kvällen hör numer rutinen att sprita båda toeletterna, handfat och handtag. Det känns som att vara på jobbet liksom.
Men med det sagt, utbildning och yrkeserfarenhet gör att jag inte tar lätt på hygienrutiner vid smittorisk. Hellre för noga än att behöva dras med skiten. Imorgon ska jag gå ett varv runt lyan med flaskan i högsta hugg och torka det mesta tänkte jag.
Folk skrattade åt sådana som Florence Nightingale och hennes likar och deras prat om osynliga saker som gjorde folk sjuka. Värt att komma ihåg. Däremot håller jag hygienrutinerna på en mer sansad nivå när det inte är smittorisker på agendan. Ingen risk för bacillskräck här ifall ni undrar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la