Helgad vare vilodagen.

Behöver jag ens säga det?
5.30.
Polarn sov visserligen i sin egen säng hela natten, men ändå, 5.30 kom hon och väckte mig.
Vi åt frukost, klädde på oss, fixade håret och kollade på film innan Pyret vaknade till liv vid 8.00 (!!) och strax efter det klev herr B.o.B. upp.
Jagärintebitter.

Den taskiga starten kompenserades med att vi blev bjudna på grill-lunch hos Blixten och hans crew. Sallad, bea och marinerat kött i sällskap med enstaka getingar surrandes i närheten, nu börjar sommaren verkligen kännas här. Att vi dessutom fick med oss tre fina tavlor hem, i samma Thai-motiv som vi redan har några tavlor, var ju fantastiskt fint. Men inget slår den finaste gåvan vi fick: 2 trötta barn. Blixten och hans syster röjde runt med våra arvsmassor så till den milda grad att Pyret somnade vid 17 i bilen och fortsatte sova. Vi fick bara liv i henne för att få henne till toaletten. Tack Blixten och gänget!

När vi kom hem möttes vi av myror.
Ett litet led av små svarta ovänner kröp förvirrat från hallen in i lägenheten.
Vi sprang runt och dödade alla vi såg samtidigt som jag googlade vad man skulle göra och letade efter en förklaring till varför de kommit in. Vi hittade ingenting de dragits till men de verkade komma från en springa under tröskeln till ytterdörren.
Ett medel som inte säljs här i landet lades ut i springan och utanför dörren, jag tror att det hjälpte. Jag hoppas att det hjälpte. Blä.
Livet boendes på markplan: spindlar, stora silverfiskar och nu myror. Att bo på 13:e våningen hade ju sina fördelar.

Ännu en helg är till ände. Jag är inte utvilad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen