Fortsätt till huvudinnehåll

Helgad vare vilodagen.

Behöver jag ens säga det?
5.30.
Polarn sov visserligen i sin egen säng hela natten, men ändå, 5.30 kom hon och väckte mig.
Vi åt frukost, klädde på oss, fixade håret och kollade på film innan Pyret vaknade till liv vid 8.00 (!!) och strax efter det klev herr B.o.B. upp.
Jagärintebitter.

Den taskiga starten kompenserades med att vi blev bjudna på grill-lunch hos Blixten och hans crew. Sallad, bea och marinerat kött i sällskap med enstaka getingar surrandes i närheten, nu börjar sommaren verkligen kännas här. Att vi dessutom fick med oss tre fina tavlor hem, i samma Thai-motiv som vi redan har några tavlor, var ju fantastiskt fint. Men inget slår den finaste gåvan vi fick: 2 trötta barn. Blixten och hans syster röjde runt med våra arvsmassor så till den milda grad att Pyret somnade vid 17 i bilen och fortsatte sova. Vi fick bara liv i henne för att få henne till toaletten. Tack Blixten och gänget!

När vi kom hem möttes vi av myror.
Ett litet led av små svarta ovänner kröp förvirrat från hallen in i lägenheten.
Vi sprang runt och dödade alla vi såg samtidigt som jag googlade vad man skulle göra och letade efter en förklaring till varför de kommit in. Vi hittade ingenting de dragits till men de verkade komma från en springa under tröskeln till ytterdörren.
Ett medel som inte säljs här i landet lades ut i springan och utanför dörren, jag tror att det hjälpte. Jag hoppas att det hjälpte. Blä.
Livet boendes på markplan: spindlar, stora silverfiskar och nu myror. Att bo på 13:e våningen hade ju sina fördelar.

Ännu en helg är till ände. Jag är inte utvilad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la