Behöver jag ens säga det?
5.30.
Polarn sov visserligen i sin egen säng hela natten, men ändå, 5.30 kom hon och väckte mig.
Vi åt frukost, klädde på oss, fixade håret och kollade på film innan Pyret vaknade till liv vid 8.00 (!!) och strax efter det klev herr B.o.B. upp.
Jagärintebitter.
Den taskiga starten kompenserades med att vi blev bjudna på grill-lunch hos Blixten och hans crew. Sallad, bea och marinerat kött i sällskap med enstaka getingar surrandes i närheten, nu börjar sommaren verkligen kännas här. Att vi dessutom fick med oss tre fina tavlor hem, i samma Thai-motiv som vi redan har några tavlor, var ju fantastiskt fint. Men inget slår den finaste gåvan vi fick: 2 trötta barn. Blixten och hans syster röjde runt med våra arvsmassor så till den milda grad att Pyret somnade vid 17 i bilen och fortsatte sova. Vi fick bara liv i henne för att få henne till toaletten. Tack Blixten och gänget!
När vi kom hem möttes vi av myror.
Ett litet led av små svarta ovänner kröp förvirrat från hallen in i lägenheten.
Vi sprang runt och dödade alla vi såg samtidigt som jag googlade vad man skulle göra och letade efter en förklaring till varför de kommit in. Vi hittade ingenting de dragits till men de verkade komma från en springa under tröskeln till ytterdörren.
Ett medel som inte säljs här i landet lades ut i springan och utanför dörren, jag tror att det hjälpte. Jag hoppas att det hjälpte. Blä.
Livet boendes på markplan: spindlar, stora silverfiskar och nu myror. Att bo på 13:e våningen hade ju sina fördelar.
Ännu en helg är till ände. Jag är inte utvilad.
Kommentarer