Fortsätt till huvudinnehåll

Studentliv.

Imorgon ska tentan vara klar. Den om hur politik, strukturer och organisering av socialt arbete påverkar socionomen yrkesroll. 
Jag har alltså suttit hela dagen och "skrivit". Om man menar:

"Ska det här stycket vara under rubriken för individnivå eller under organisation?"

"Då kan jag diskutera det här! Fast vänta, tog jag med det under fakta om välfärdssrukturer, eller raderade jag det på grund av platsbrist?"

"Välfärds.... radera. Den skandinav.... radera. Med uppbyggnaden av.... radera."

"För att kunna ta med det i diskussionen så måste jag hitta fakta om det och lägga in under rubriken samhälle. Vilken av alla 11 kursböcker eller 4 tidigare kursböcker läste jag det?"

"Så för att skriva referens på ett kapitel av en kapitelförfattare i en antologi, så måste jag ändra redaktörsförfattarnas förnamnsinitialer till före efternamnet istället för efter efternamnet. Medan om jag refererar till hela boken så ska initialerna till deras förnamn vara efter efternamnet, inte före."

Jag vet att det kan låta som en gött liv att sitta hemma vid datorn och "bara" skriva hela dagarna. Det är det inte. Jag har jobbat som hantverkare, inom äldrevård och inom psykiatrin, det är lättare. Med det sagt så har jag en sjuk dragning till att sitta där med tentan, något i mig gillar det. Men det gör saker med en, jag blir liksom lite korkad av det och långt tröttare än efter en arbetsdag. 

Om det inte vore för att jag har svullna lymfkörtlar och värk i hela kroppen, som är mitt standard tecken på överansträngning, så skulle jag göra som jag brukar på hempluggdagar och börja med att träna. När man ska ägna hela dagen åt att läsa, tänka och formulera så behöver kroppen få anstränga sig också.


Imorgon väntar den värsta biten; när jag ska komma fram till den där punkten att jag känner att jag varken har tid eller ork att ändra på något mer och bara skicka in skiten.


Men det blir imorgon.
Först kattmys och en vanlig bok, som inte är fakta utan en hederlig deckare. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän