Fortsätt till huvudinnehåll

Back to school.

Det är ju lite av en omställning att gå från seriösa praktiken till att försöka vara seriös på universitetet.

Den här kursen började med en ganska otydlig introduktion, gick vidare till en fullkomligt obegriplig föreläsning, vidare till att vi idag skulle starta upp ett grupparbete som ska avslutas med en presentation och vi skulle lyssna på ännu en obegriplig föreläsning.

Skillnaden mellan den här kursen och övriga kurser är alltså inte så stor. Vi förstår inte riktigt vad vi ska göra, vi förstår inte riktigt hur vi ska få information till att göra det de vill att vi ska göra men vi förstår att de på något sätt ställer krav på att vi ska göra ett bra jobb. Fast de inte behöver göra det. 

Svårt att hålla sig seriös då.

Därav, nivån på dagens arbete:

Jag gjorde mig förtjänt av två stjärnor från klasskamraten eftersom jag kunde tillkännage att jag kom ihåg information vi fick på första terminen som vi kan ha användning för i vårt arbete.

Den mängden bläck jag fick ritat på mig motsvarar ungefär mängden bläck som gick åt till att anteckna en tre timmar lång föreläsning. Men med det förstår man ju kanske att det är imponerande att komma ihåg enskild litteratur som lästes för 2 år sedan. 
Om jag nu bara kunde komma ihåg vad det var jag hette skulle jag imponera på mig själv också.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde