Fortsätt till huvudinnehåll

Sovmorgon.

Jag vet att jag brukar tjata om de tidiga mornarna, om att jag vill ha sovmorgon.
Jag erkänner nu att jag har haft fel.

Idag fick jag sova till 8.30.
Wow, tänker ni då.
Dålig idé, tänker jag.

I vanliga fall går jag upp, äter frukost, plockar undan, gör iordning mig själv och arvsmassorna och kan ta oss ut på äventyr i rimlig tid.
Med sovmorgon kommer jag upp senare, får dela frukost med Polarn för hon har hunnit bli hungrig igen, jag plockar undan, gör iordning mig själv och arvsmassorna, med skillnaden att de har varit uppe några timmar och därför är sjukt rastlösa. Så allt som görs när jag går upp tidigt, görs om jag får sovmorgon, med skillnaden att jag blir sjukt stressad över att ha två arvsmassor som tjatar hål i huvudet på mig för att de vill gå ut, medan jag ska klä på mig, fixa håret, göra flätor på dem och få dem att välja kläder.
Vad ska vi göra? Kan vi gå nu? När är du klar mamma?

När jag väl fått mig själv och dem iordning kompenserade jag för den sena starten, och svarade på tjatet, med att vi idag promenerade i nästan 16000 steg och 160 minuter.

Imorgon skippar jag sovmorgon, det är inte värt det. Hellre en tidig och trött start, fri från stress, än att starta dagen med att känna sig försenad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Redo.

Vagnen has arrived. En Mountain buggy duet. Den vann på sina få 63 cm och vettiga pris. Lägenhet, trånga hissar, trånga butiker kombinerat med en ovilja att betala lika mycket som för en begagnad bil (speciellt nu när man vet hur lite man får för vagnar när man ska sälja dom) gjorde valet, inte enkelt, men begränsat. När man har rattat de fjuttiga 63 centimetrarna här hemma och det känns som en gigantisk vagn så antar jag dessutom att 74 centimetrar skulle kännas rätt jobbiga. Sen är det väl som många barnvagns säljare verkar säga Den perfekta vagnen finns inte. Nu ska vi bara våga testköra detta vidunder.

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde