Jag funderar på att ta mig igenom den gigantiska plågan av att låta luggen växa ut. Så för att testa om det gick att ordna någon slags utväxtfrisyr så kammade jag luggen i en uppåt/bakåt variant som påminde om något från det glada 80-talet. Man får väl passa på när den tidsperioden syns här och där i modet tänker jag.
Frisyren fixades efter att jag sagt adjö till arvsmassorna på morgonen så de såg inget av det förrän vid hämtning. Polarn tittade upp från sitt pyssel på gården, skrattade och sa att mitt hår var knasigt. Sen deklarerade hon att jag behövde kamma mitt hår för hon att hon skulle känna igen mig.
Det påminde mig om två saker:
1. Att jag fått berättat för mig om hur jag blev skitskraj för min pappa när jag var liten och han plötsligt bestämde sig för att raka bort sin mustasch, för jag kände inte igen honom.
2. Att barnen inte sett mig i något annat än lugg och Pyret är 4 år.
Eftersom Polarn lite senare sa att mitt hår visst var jättefint i alla fall så tror jag att det kanske är på tiden att prova något nytt i frisyrväg. Jag ska bara orka med den där jäkla utväxtperioden.
Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Kommentarer