Fortsätt till huvudinnehåll

Inget val

Om arvsmassorna fick bestämma skulle halva dagen ägnats åt att spela Minecraft. Så de fick inte bestämma. Självklart behövde jag vara utomhus och injicera våren i blodomloppet, och det behövde de med, tyckte jag. Så vi tog en heldag i huvudstaden.
Stockholm i mitt hjärta
Vi fortsatte på fågel-temat från min och Polarns promenad igår, men avancerade i storlek.

För att muta Polarn att fortsätta gå erbjöd vi ett stopp för fika, ett stopp för besök på leksaksaffär och ett stopp för tidig middag.
För att muta Pyret erbjöd vi ett stopp på secondhand och några besök på skoaffärer för att hitta vårskor. Hon valde till sist dessa:
Sådan mor sådan dotter, sneakers-genen är stark. Lyckan över att få välja (nästan) helt själv vilka skor hon skulle få, var total. Ibland blir det så himla tydligt hur stor hon börjar bli, det är rent magiskt att följa.

Och bra, bekväma skor behöver man i den här familjen:
Dryga milen avverkade vi mellan 11.30 och 17:30, för morgonens löprunda får räknas av totalen. 

Och den rundan tog jag med nya löpskorna, plötsligt sprang jag som ett proffs! Nä, skoja bara. Men nog var det skillnad, jag som springer med rätt tunga steg märkte tydligt en bättre stötdämpning. Ingen risk att bli förväxlad med Malin Ewerlöf, men bättre möjlighet att undvika förslitning och skador, och kunna fortsätta min amatörhobby. Juryn är fortfarande ute om det är värt 2000 pix.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän