Fortsätt till huvudinnehåll

Okej då

"Alla" kommenterar Oscarsgalan, och det var stora snackisen på lunchen.
Vad jag tänker? Några saker, såsom:

Om det där är hur en person som är tränad på att vara i offentliga sammanhang i typ 30 år agerar på sina impulser just i ett offentligt sammanhang, där de flesta människor lyckas anstränga sig lite extra, hur agerar den på sina impulser i privata sammanhang där ingen ser, då?

Att försvara någons heder med att agera med våld är inte romantiskt.

Att skylla ett våldsamt beteende med att det är på grund av kärlek, hör jag i mitt arbete personer beskriva att de har fått som förklaring för händelser i deras liv. Inte på ett positivt sätt.

Att ingen i denna fullsatta lokal föreföll agera direkt vid slaget för att markera mot det, är skrämmande men en representativ bild av verkligheten. 

Att anfall inte är detsamma som försvar, apropå att människor hävdar att han bara försvarade sin fru. Man kan använda ord istället, om någon nu behöver försvaras.

Att jag undrar hur den som utsattes tänker kring sitt beteende innan.

Att fokus kanske ska vara på den som använt våld utan att kräva att andra i hans närhet ska förklara hur det är, hur det känns, eller vad de tycker. Det är den som utövar våld som ska stå till svars för sina handlingar, även om de försöker dra in andra i sina ursäkter. 


Och jag blir så trött på all aggressivitet och förlorad impulskontroll. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.