Fortsätt till huvudinnehåll

Vårkänsla

Polarn och jag fick roa oss bäst vi kunde idag, medan Pyret var på kalas. Och roa oss lyckades vi med. Självklart smittades vi av vårkänslor när solen sken och fåglar kvittrade så vi spenderade mycket tid utomhus. Vad säger mer vår än det här:
Vi tog också en runda förbi ankdammen och bjöd på lite frön, det var poppis:
När vi tankat d-vitamin och energi i form av lunch och fika passade jag på att lite snabbt gå och köpa dessa:
Adidas ultraboost 22. 
Jag har alltså köpt löparskor för 2000 spänn. "Det är väl vad ett par bra löparskor kostar?" säger en del. Fast det fattar ni väl man är något privilegierad om man har möjlighet till det? Jag fattar det i alla fall, och det får mig att skämmas lite eftersom jag är en sån himla löparamatör. Men jag är också en gammal löparamatör och vill inte gå sönder. 
Sen var det ju också lite rea på rean på Intersport, så jag kunde köpa 2 par löparthights för 200 pix. Det är mer min stil. 
Nu fanns inte just de skorna jag tyckte var skönast i min storlek, på de affärer jag kunde få jobbets presentkort på. Och då hade jag ju redan ägnat en massa tid åt att kolla tester och prova skor att jag helt ställt in mig på nya pjuck. Så kan det gå. Så nu är jag tillbaka till att lista ut vad jag ska ha mitt presentkort till.
Kanske är det något vårrelaterat jag behöver? 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.