Fortsätt till huvudinnehåll

Från morgon till kväll

När Polarn fyller år går det inte obemärkt förbi. Hon är ytterst tydlig med hur hon vill bli firad och har inga problem med att regissera hela dagen.

Alltså fick vi instruktioner om att väcka henne med presenter i sängen på hotellrummet. Eftersom det fanns croissanter på frukostbuffén behövde vi inte ha någon frukostbricka till sången och det underlättade ju planeringen.
Hon blev glad som en liten studsboll över presenterna trots att hon har gått i månader och talat om precis vad hon önskar sig. En begagnad mobil slog högst, men allt pyssel som fimolera, skraptavlor, pappersflygplan och storpack fidget toys höll henne sysselsatt hela dagen.

Trots frukostbuffé skulle det stå en tårtbit framför damen, och därför gick vi till Mr Cake.
Det finns ju lite att välja på då.

För att vänta in, och orka, den lunch damen bestämt sig för, drev vi runt lite planlöst genom Göteborgs stad och shoppade lite. Det är tur att det är en stor stad som man kan gå många steg i, för hon hade valt att äta lunch på Joe Farelli's och de serverade Amerikansk brunch.
Sjukt gott!
Efterrätterna skövlades innan kameran ens kom fram.
Jag var så mätt att jag höll på att somna efteråt, men det gick inte för då skulle vi ta oss hem. 

Fördelarna med att ta sig iväg så här är att helgen känns så mycket längre och alla vardagsbestyr försvinner.
Nackdelen är att ingen säng är så skön som ens egen, och man saknar de lurviga små liven. Kattbebeis mötte oss i dörren full av energi och med stora kelsjukan, gammelkatt såg mest besviken ut över att vi lämnat henne med den där enerverande nya familjemedlemmen. 
(1. Det kan vara jag som läste in det i hennes ständigt sura uttryck.
2. De hade kattvakt.)

Hur som haver. Vardagen kommer alltid åter som en härlig baksmälla, men med promenader i solen, god mat och roliga upplevelser i ryggen så blir den något lättare att hantera. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.