Fortsätt till huvudinnehåll

Från morgon till kväll

När Polarn fyller år går det inte obemärkt förbi. Hon är ytterst tydlig med hur hon vill bli firad och har inga problem med att regissera hela dagen.

Alltså fick vi instruktioner om att väcka henne med presenter i sängen på hotellrummet. Eftersom det fanns croissanter på frukostbuffén behövde vi inte ha någon frukostbricka till sången och det underlättade ju planeringen.
Hon blev glad som en liten studsboll över presenterna trots att hon har gått i månader och talat om precis vad hon önskar sig. En begagnad mobil slog högst, men allt pyssel som fimolera, skraptavlor, pappersflygplan och storpack fidget toys höll henne sysselsatt hela dagen.

Trots frukostbuffé skulle det stå en tårtbit framför damen, och därför gick vi till Mr Cake.
Det finns ju lite att välja på då.

För att vänta in, och orka, den lunch damen bestämt sig för, drev vi runt lite planlöst genom Göteborgs stad och shoppade lite. Det är tur att det är en stor stad som man kan gå många steg i, för hon hade valt att äta lunch på Joe Farelli's och de serverade Amerikansk brunch.
Sjukt gott!
Efterrätterna skövlades innan kameran ens kom fram.
Jag var så mätt att jag höll på att somna efteråt, men det gick inte för då skulle vi ta oss hem. 

Fördelarna med att ta sig iväg så här är att helgen känns så mycket längre och alla vardagsbestyr försvinner.
Nackdelen är att ingen säng är så skön som ens egen, och man saknar de lurviga små liven. Kattbebeis mötte oss i dörren full av energi och med stora kelsjukan, gammelkatt såg mest besviken ut över att vi lämnat henne med den där enerverande nya familjemedlemmen. 
(1. Det kan vara jag som läste in det i hennes ständigt sura uttryck.
2. De hade kattvakt.)

Hur som haver. Vardagen kommer alltid åter som en härlig baksmälla, men med promenader i solen, god mat och roliga upplevelser i ryggen så blir den något lättare att hantera. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la