Fortsätt till huvudinnehåll

Din önskan, min lag

Vad hittar man på när man är hemma och vabbar en, så nära det kan vara, frisk unge? Jo, man ber barnet att rensa lite bland sina prylar så att det finns utrymme för kommande födelsedagspresenter. Och när det rastlösa barnet säger: 
"Kan vi inte göra om lite i mitt rum också mamma?" så är ju inte jag den som är den. Eller är utan idéer. 
Och vill den ena ha lite nytt i rummet så vill ju den andra det också. Kan man tänka sig.

Det som slog mig idag när arvsmassorna rensade bland sina prylar och ville samla ihop till att sälja på loppis i sommar, var hur så otroligt fort saker tappar sin magi. Och hur onödiga så många inköp är. 
Nu satt de där med snordyra Barbiesaker de fått i present av andra, saker som mest stått undanställda i några år, som de nu vill sälja för 50 spänn. 

Jag är så glad att vi har varit något restriktiva med vad de fått i presenter, för hellre att de säger nej tack till saker de använt flitigt men växt ifrån, än saker som bara samlat damm. Tänk alla LoL dockor de önskade sig men vi inte köpte, och de de fick av andra lämnades också i skänka-påsen idag. 

Hur som helst. Rum fixades, piff och småsaker kvarstår. Man hinner ju inte hur mycket som helst på en dag. Det kändes som att jag mest satt på golvet och plockade saker, eller väntade på att en arvsmassa skulle bestämma sig så jag ångrade att jag bara tog en liten löprunda innan frukost. Fast så var det tydligen inte. 
Det var nog tvärtom klokt att jag tog lilla rundan imorse. Jag antar att lämna Pyret på skolan och gå hem, och sen hämta Pyret på skolan och gå hem, kombinerat med ett par vändor till grovsoprummet och klädinsamlingen blev mer rörelse än vad jag tänkte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.