Fortsätt till huvudinnehåll

Maxa

Fredagar är ju så himla speciella ändå. Som en magnet som drar åt sig saker, som ett svart hål man aldrig kommer genom, som Bermudatriangeln. Samtidigt som det är då festen börjar, när den väl anländer efter att man har tragglat igenom typ en månad eller nåt. 
Jag ägnade en hel arbetsdag åt att äta godis, varvat med att göra människor lite besvikna men ändå känna hopp, som mitt jobb ofta ser ut. 

Glad efter att ha lyckats med det ännu en dag, traskade jag iväg för att hämta arvsmassorna. Pyret hade inte ringt för att berätta att hon gått hem, så hon var väl kvar med Polarn då. Efter att fritidspersonalen haft rådslag och sökinsats kom de med informationen att Polarn var sjukanmäld och Pyret gått hem. "Någon" hade glömt säga det till mig, men vad är väl en liten omväg på vägen hem, en fredag?

Då skulle jag i alla fall kunna gå hem och lägga upp benen eftersom fredagar inte är min middags-dag. Jag sköter måndag till torsdag och frukost på helgerna. Ju. Men herr B.o.B. skulle iväg så jag fick ordna middag lite så där ad hoc.
Som äkta spådam fick jag känslan av att hemgjord pizza skulle passa arvsmasssorna (jag orkade inte ta en omväg till och gå och köpa på pizzerian). Men jag kände inte att det passade mig. Jag gav mig istället på denna skatt:
Panerad broccoli! 
Jag serverade  den så här till mig själv:
Så gott att jag höll på att smälla av! Måste hitta mer. 

Turen höll uppenbarligen på att vända för vi såg att Disney + har släppt filmen Röd.
Lägg av vad charmig. Jag och arvsmassorna skrattade så vi skrämde katterna. 
Med lite chips till hjälp började vi sen kolla in semifinalen i Talang, men orkade inte hela vägen. Vi får spana in resultatet till frukost imorgon. 

Fredagar va? Allt kan hända och allt kan vända, som Babben säger i Bäst i test, som också är tillbaka!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.