Fortsätt till huvudinnehåll

Ångar mig

Jag hade ju börjat med denna:
Men har nu slutat.

Det började bra och bekräftande med beskrivningar av den uppsjö av symtom man kan drabbas av. Sen kom det att handla om sex. 

Som taget från en tid vi försöker lämna bakom oss så uppmanas kvinnor som tappat lusten på grund av vad som just beskrivits som omfattande psykiska och fysiska besvär, att ha sex ändå, på schema. Fast det kunde vara väldigt smärtsamt. Inte för sin partners skull, utan sin egen. Jag upprepar, fast det också beskrivs kunna vara väldigt smärtsamt. 

Man får veta att man ska väcka lusten med lust. Och att det finns muskler och blodkärl som degenereras allt mer än de redan gör om man inte använder dom; use it or lose it. Och eftersom kvinnor tänder mentalt är deras egen inställning minst lika viktig som att ha smärtfritt sex. Lite Mind over matter och Eye of the tiger, typ. 

Så. Det bekräftas att en del får jätteont, men man ska ha sex ändå för sin egen skull, för annars kommer du förtvina. Om du bara tänker på rätt sätt så kommer du genom att ha smärtsamma samlag öka din lust.
Lite som den seglivade föreställningen att kvinnor ska ha sex på schema efter förlossningar för att "komma upp i sadeln igen". 

Vad sägs om det här: 
Om det gör jätteont, säg det till din partner, och fokusera på det som stärker just ert förhållande på andra sätt, under den här tiden när hela din kropp är under ombyggnad och mår lite krasst. Närhet är viktigt, viktigare än att ha sex mot din, och din kropps, vilja. Skulle man kunna skriva.

Som en person som ofta möter kvinnor som har varit, eller fortfarande är, utsatta för våld i sin relation är detta en skrämmande uppmaning. Att det i början av boken också beskrivs att den med fördel ska läsas av män för att de bättre ska förstå vad deras kvinnliga omgivning går igenom, gör saken desto värre. Författaren har rätt i att lust föder lust. Men smärtsamt sex mot sin egen vilja gör det mest troligt inte, oavsett hur omtänksam partner man har. Och att uppmana kvinnor att ignorera sin kropps signaler, för sin egen skull, gör mig rasande. Kan vi inte låta kvinnor lära sig att lyssna på sin kropps signaler istället? Är det inte dags för det? 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Äkta vara.

Jag har förstått att man som nybliven mamma ska... ...ta det lugnt. Helgad vare mysbrallan, Britney Spears-sunk-tofsen, bristen på mascara, håriga ben, dammråttor och oordning. Hittills har jag vägrat. Jag har klätt på mig, tagit en daglig promenad, fixat snygg tofs, sminkat mig, rakat benen och under minsta sovstund eller med hjälp av Babybjörn och babysitter städat, plockat, tvättat, handlat, lagat mat och tagit hand om katterna. Hittills. Med förkylning i kroppen tog jag time out och blev äkta mamma. Pyret klarar den här förkylningen lika bra som den förra, hon är tämligen oberörd. Hon leker full Stevie Wonder och kladdar mig i ansiktet, petar mig i näsan, drar mig i läppen, tafsar mig på brösten, slår mig på axeln och sparkar mig i magen när det är dags att sova. Hon hoppar jämnfota, skriker, stampar med fötterna och vevar frenetiskt med armarna i förhoppning om att fånga en förbismygande kissekatt. Hon skriker hysteriskt åt favoritleksaken när den rullar iväg och hon inte

Räkna till 10

Pyret ville gärna åka in till stan, målet var ett besök på Kawaii.se. Det blev två besök. Ett för att titta på allt i evigheter och inte kunna bestämma sig, och ett till för att titta i evigheter och med stor vårda bestämma sig. Vi tog en paus där emellan för att äta buffé på Pizza Hut och hitta vårskor till Polarn, och ge Pyret en chans att bestämma sig. Hon kunde inte bestämma sig. Alltså jag fattar, jag la en ansenlig del av min veckopeng på alla söta saker från Hello Kitty och company, sånt här väcker fortfarande habegär i mig: Men jag hade en liten hylla i lokala leksaksaffären att glo på, inte en affär med prylar från golv till tak. En liten affär, med trånga gångar, inte alls gjorda för att en mamma och syster ska stå och vänta på att Pyret bestämmer sig. Jag tror att jag fick extra mammapoäng för att jag inte stressade, och lät henne gå tillbaka. Möjligen lät jag liiiiite irriterad när hon helt besatt ville förkorta alla andra besök i butiker för att hon inte trodde

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först: Fast vi kom nästan inte hit alls.  Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal.  När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså.  Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter.  Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal. Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och la