Fortsätt till huvudinnehåll

Så värt.

Jag sov tre timmar i natt.
T.r.e.

Först kom Polarn och avlade sin visit. Men hon parkerade sig bredvid mig innan jag somnat, så det var okej.
Sen kom Pyret, vid 2. Då fick jag svårt att somna om.
Precis när jag var på gränsen till att hälsa på John Blund så fick jag en karatespark av Polarn.
Nästa gång gränslandet behagade uppenbara sig hade Pyret en mardröm.
Sen hade Polarn en mardröm.
Pyret vaknade till en sväng och gnällde på att hennes syster knuffades. Jag sa inte "Tror du att du har det bökigt?!", utan sa bara "Försök att somna om." Guldstjärna till mig.
Jag var på vippen att slockna i perfekt tajming med att ena katten också ville vara med i min mysiga hörna av sängen. Hon lade sig på min kind. Svårt att somna då.
Och så gnällde Pyret på sin syster igen. Helt utan att jag påpekade att hon hade gott om utrymme i sin egen säng. Att lyckas behålla tålamod och pedagogik mitt i natten, det ni.
När jag lagom gett upp så kände jag att jag nog skulle kunna somna till lite och i all fall få en timmas sömn till innan det var dags att gå upp. Då spydde katten upp en hårboll.
Så tre timmar.

Och på den sömnbristen skulle jag åka till plugget för en obligatorisk föreläsning, som visade sig vara de största skämtet och mest pinsamma försök till undervisning vi sett på länge. Två timmar i skolan för att se en erfaren forskare inte lyckas föreläsa för fem öre. Det är ju skandal. Vi är många som tar lån för den undervisningen.
När jag tror att livet inte kan servera fler besvikelser, då kan jag lita på att Universitetet kan toppa notan.

Nu vill jag försöka sova men lyssnar istället på hur det bilas upp golv till följd av en akut vattenskada någonstans i huset.

Ni hör ju vilken härlig tillvaro man lever ibland.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.