Så värt.

Jag sov tre timmar i natt.
T.r.e.

Först kom Polarn och avlade sin visit. Men hon parkerade sig bredvid mig innan jag somnat, så det var okej.
Sen kom Pyret, vid 2. Då fick jag svårt att somna om.
Precis när jag var på gränsen till att hälsa på John Blund så fick jag en karatespark av Polarn.
Nästa gång gränslandet behagade uppenbara sig hade Pyret en mardröm.
Sen hade Polarn en mardröm.
Pyret vaknade till en sväng och gnällde på att hennes syster knuffades. Jag sa inte "Tror du att du har det bökigt?!", utan sa bara "Försök att somna om." Guldstjärna till mig.
Jag var på vippen att slockna i perfekt tajming med att ena katten också ville vara med i min mysiga hörna av sängen. Hon lade sig på min kind. Svårt att somna då.
Och så gnällde Pyret på sin syster igen. Helt utan att jag påpekade att hon hade gott om utrymme i sin egen säng. Att lyckas behålla tålamod och pedagogik mitt i natten, det ni.
När jag lagom gett upp så kände jag att jag nog skulle kunna somna till lite och i all fall få en timmas sömn till innan det var dags att gå upp. Då spydde katten upp en hårboll.
Så tre timmar.

Och på den sömnbristen skulle jag åka till plugget för en obligatorisk föreläsning, som visade sig vara de största skämtet och mest pinsamma försök till undervisning vi sett på länge. Två timmar i skolan för att se en erfaren forskare inte lyckas föreläsa för fem öre. Det är ju skandal. Vi är många som tar lån för den undervisningen.
När jag tror att livet inte kan servera fler besvikelser, då kan jag lita på att Universitetet kan toppa notan.

Nu vill jag försöka sova men lyssnar istället på hur det bilas upp golv till följd av en akut vattenskada någonstans i huset.

Ni hör ju vilken härlig tillvaro man lever ibland.