Plugga eller ta hand om?

Jag tog det efterfrågade beslutet att ta hand om mig själv idag.
Som att jag började dagen med att umgås med min Crosstrainer för första gången sedan i början på december. Intervallerna var inte roliga idag. Jag passade på att göra inpackning i håret, också för första gången sedan i december. Undrar varför just december var senaste gången jag tog mig tid för sådant...? När jag ändå packade in saker smörjde jag mina fötter med överdrivet mycket fotkräm, efter fotfilen gjort sitt dagliga jobb, packade in fötterna i gladpack och drog på mig ett par strumpor. De fick vara så resten av dagen för extra effekt, det vill säga bara bli halvtorra istället för ökentorra. När jag ändå var i farten fixade jag mina naglar och nagelband. Kanske ger den vegetariska dieten lite välbehövd energi?

Eftersom jag tog hand om mig själv var det väl inte mer än rätt att jag tog hand om katterna. Ragdollen behöver ju knappt borstas eller kammas, hennes päls är ju som silke, men Persern... Hennes päls var tunn och glanslös när vi tog över henne, det är den inte längre, hon har fått den väldigt typiska Perser-pälsen skulle jag säga. Med den kommer tovorna och päls som fäller. Dagens skörd var andra genomgången på några dagar.

Mellan alla aktiviteter läste jag kurslitteratur, kapitel efter kapitel. Så värdelöst upplägg att bara ha mängder att läsa utan att ha uppgifter att göra. Jag har ingen aning om vad jag har läst de här två dagarna, det går bara in i varann till slut.

Polarn kom hem och hade målat en teckning till mig.

Jag tänkte fråga om hon försökt fånga min själ.

Att jag tycker att det är en helt grym målning som förtjänar att ramas in säger väl en del om min smak antar jag.

Jag avrundar denna dag med att avstå fån min princip att inte läsa kurslitteratur innan läggdags. För så går det när man ägnar plugg-tid till att ta hand om sig själv; då får man offra sig själv senare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen