Fortsätt till huvudinnehåll

Det känns så grått och trist.

Det damp ner en katalog från ett möbelvaruhus i brevlådan.
När man tycker att inredning är lite roligt så ser man kanske fram emot lite inspiration. Eller "man", jag - rättare sagt, såg fram emot lite inspiration. Vad är det för trender nu då?

Samma trend som de senaste, vad, 15 åren, eller mer?
Det känns som sida upp och sida ner med grå tygsoffor. Det köpte jag för cirka 15 år sedan (och har sedan länge bytt till någonting mer praktiskt) så det känns kanske inte så inspirerande.

Visserligen är jag ett fan av färgen grå, men det här monokroma där alla rum går i så liknande stil med samma färgskala på allt, har inte det gjorts väldigt, väldigt länge nu. Överallt. Hela tiden. 

På sovrumssidan också. Grå, ljusgrå, mörkgrå, vit, beige och möjligen någon pudrig pastell.
Och sängar med klädda huvudgavlar. Det är som om vanliga sängramar har upphört att existera. 

Just när jag känner den där uppgivenheten som kan infinna sig när man går förbi klädaffärernas skyltfönster, den som säger att tydligen måste alla ha samma stil, det vill säga den stil som affärerna har bestämt gäller (i evigheter tydligen), så går jag in på Malin Wollins blogg.


Tack.
"Fredagshus"; när hon letar upp hem hon tycker är intressanta på mäklarsidor och visar dem för oss läsare.
Titta.
Färg. 
Hem som ser ut att levas i. 
Hem som inte ser ut som alla andras. 
Nu känner jag mig inspirerad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.