Natten mellan torsdag och fredag var en enda lång mardröm. Det kunde jag kanske ha anat när nattningen var ännu lite mer utmanande än på onsdagskvällen. Pyret skrek sig hysteriskt genom natten och sov i en-timmas intervaller.
Fast fredagen blev ändå okej. Efter en förtvivlad start där vi testade oss fram bland frukostalternativen fick hon till sist i sig glass. Med tanke på att hon knappt ätit de senaste dygnen tillämpade jag regeln: Det du kan tänka dig att få i dig, det får du. Efter lite socker blev hon tillräckligt pigg för att gå med på en dusch, den var tydligen väldigt skön, tills en av de större vattkopporna sprack. Mest var den väldigt behövlig.
Resten av dagen märktes att hon började vara på bättringsvägen eftersom hon var rastlös. Vi tittade på film. Vi skrev ut My little pony pärplattemönster och försökte vara kreativa. Vi läste böcker. Vi ordnade lunch tillsammans. Vi kammade katter. Vi ordnade film/fredagsmys.
Jag hann därför inte läsa något av det jag behöver till mitt fjuttiga uppdrag som student.
Till kvällen tänkte jag att den förbättrade statusen, kombinerat med en sömnbrist som borde finnas där eftersom jag definitivt upplevde den, skulle resultera i sov-sött. Hon sov också i hela två timmar innan hon vaknade och skrek förtvivlat i en timme och sen låg vaken och tittade på film till midnatt.
När hon väl somnade efter det så sov hon ändå ganska bra. Polarn blev dock rimligt besviken av att Pyret sov bredvid mig och vägrade infinna sig i detta. Så natten var en av de mest sardin-mitt-i-burken tillfällen jag upplevt. Och jag har upplevt många.
Självklart tillämpade Polarn sin princip om att prata oavbrutet från att hon vaknade. Hon vaknade 5.40.
De får bara vattkoppor en gång. Jag kan överleva det här.
Kommentarer