Pyret har varit fri från nya blåsor och feber sedan i fredags. Under den gångna natten sov hon i stort sett utan klåda.
Vi är typ friska. Allihop. Kändes som att det behövdes firas på något sätt, vi valde en utflykt till Fjärilshuset.
Polarn har kommit in i en fjärils-fas och har flera gånger nämnt att hon skulle vilja få "hålla" i en fjäril. Totalt ovetande om att senaste gången vi var på Fjärilshuset tyckte hon att fjärilarna var riktigt läskiga grejer, för hon hade helt glömt bort att hon någonsin varit på Fjärilshuset. Det hade Pyret också. Kanske beror det på att de vid tidigare besök sprintat genom stället som om det var en tävling, och det är ju inte jättestort.
Med förklaringar om att det är en plats där man ska ta det lugnt, gå och titta mycket, utan att skynda vidare hela tiden (för att det är inte heller jättebilligt), vågade vi oss på ett nytt försök. Den här gången gick det hem (och kändes nästan värt inträdet). Polarn gick omkring och sträckte ut handen hela tiden i hopp om att en fjäril skulle landa, utan att få napp. Till sist hjälpte jag henne att hålla fingret stilla precis framför en fjäril tills den klev upp på hennes finger. Där klättrade den runt, till hennes skräckblandade förtjusning. Pyret sträckte fram sin hand i den slöa fjärilens gångväg och fick också "hålla" i en. Vi lyckade med konststycket en gång till med en annan fjäril. Polarn var så lycklig. Jag var så häpen över att hon kunde vara så stilla.
Efter en fikapaus ville arvsmassorna till och med gå in och titta en sväng till. Vi hamnade mitt i matningen av karparna, och då får man tillåtelse att stoppa ner händerna och låta den stryka mot fiskarna när de glider förbi. Jag försökte agera modig så arvsmassorna också skulle våga, men trots att jag lyckades hålla kvar handen och klappa på en fisk, så tyckte arvsmassorna att de kunde avstå. Bonuspoäng till mig ändå. Jag menar protokollet visar: haft giftorm runt halsen, klappad en boaorm, en spindel och en karp, låtit fjäril klättra på mig (två gånger i mitt liv) och hållit i en gråsugga. Inte skriker jag rakt ut när jag ser spindlar längre heller. Det går sakta framåt.
Jag spenderade som så ofta söndagskvällen med mammakompisen. Ämnet springa/jogga kom upp... Vad är det som händer här i världen.
Nu tar vi nya tag i och med den här nya veckan, och i de 20 timmars förlorad pluggtid jag ska ta igen. På två och en halv dagar med rejäl sömnbrist. Det kommer gå bra.
Kommentarer