Fortsätt till huvudinnehåll

Fars dag

Jag kunde inte låta bli att ge mig ut på en runda med intervallträning för att dra igång även den här dagen. Det känns i kroppen att gå från två 4 km promenader per dag, till att sitta still i fyra dagar. Men det känns lika mycket i psyket. 

Självklart ordnade vi sen en extra härlig frukost för att fira fars dag. Som morgonpigg utomhusmotionär kunde jag ju svänga in på den folktomma affären och köpa nybakat bröd, smoothie, yoghurt, pålägg och chokladcroissant. 

En sådan frukost passar bäst att använda som energi till en promenad i vackert väder, exempelvis genom att åka till Vinterviken. 


Nu är det ju svårt att välja utomhusaktiviteter vid fint väder, eftersom alla väljer utomhusaktiviteter. Vi som är vana vid att använda fint väder, vid alla årstider, till att gå på promenader, märker av den tydliga Corona-ökningen. 

Pyret är inte jätteförtjust i promenader, hon tycker mycket bättre om att sitta hemma och rita i sin Topmodel bok. Eller, hon vill rita "tillsammans".
Det innebär att hon hittar en bild hon vill ha, denna gång i sin systers bok.

Sen vill hon att jag "hjälper" henne att rita grunden.

På en tom "docka", som har en helt annan ställning än originalet, och hon vill självklart ändra på en massa saker. 

När jag har gjort det så fyller hon i med färg, men blir inte nöjd. Därför får jag i uppdrag att göra skuggor och försöka rätta till där hon tycker att hon har fyllt i fel, medan hon själv gör något annat. 

Det ska dessutom helst gå ganska fort och göras med helt kassa pennor. 
Men det är ju fint att vi ritar den "tillsammans".

Måste påminna mig om att investera i bra pennor i julklapp till mig själv. Eller, det kanske får bli en tidig julklapp eftersom utomhusaktiviteter snart är för fulla med människor för att vara Coronaanpassat. Då är det bäst att ha något att syssla med inomhus. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...