Fortsätt till huvudinnehåll

Vabbelivabb

Helt osannolikt så är Polarn förkyld. Händer ju typ nästan aldrig, bara någon gång per månad eller så. *obs, ironi*
Jag försöker lätt desperat hålla lite rutiner och inte ägna hela dagen åt "My little pony". Så idag började vi med en promenad innan frukost, eftersom hon är så himla morgonpigg. Polarn hittade en pinne som fick ge liv åt promenaden genom att vara en hund. 

Till frukost tittade vi på "Det stora experimentet", de tittar på den i skolan ibland. Idag lärde vi oss bland annat att man kan skapa elektricitet med hjälp av frukt. Jag hoppas hon inte får för sig att prova det där. 

Efter frukost ägnade vi oss åt Svenskalektion med fokus på alfabetet genom att stava ord i en övningsbok. Det är ju fantastiskt vad fort det går nu, både att ljuda och stava ord. Polarn har i sådana sammanhang ett väldigt passande tålamod och självkänsla, som gör att hon inte stressar upp sig över fel eller svårigheter. Jag hoppas det håller i sig, för det kommer definitivt underlätta inlärningen. 

Sen informerade Polarn att i skolan hade det  stått fri lek på schemat vid den tidpunkten, så då fick det bli så. Polarn valde att titta på "Hitta Nemo".

Till lunch bjöds det på den upphetsande "maträtten" äggsmörgås. Men den lilla damen åt med god aptit, och det är gott nog för mig. 

Eftermiddagen ägnade vi åt handarbete. Polarn ville sy en egen tygpåse. Hon fick två tygstycken och lite tråd, vilket hon väldigt stolt knåpade ihop till en påse. 


Jag vet inte var hon får alla idéer ifrån, men kan inte låta bli att beundra hennes kreativitet. 

Herr B.o.B. och Pyret drog iväg till pyjamasklubben, vilket Polarn inte kunde följa med på. Så vi ägnade kvällen åt att titta på "Upp" och att fortsätta handarbeta, sida vid sida.

Jag med min virkning och hon med sitt egenkomponerade regnbågsbroderi. 

Vi får väl se vad morgondagens vab har på sin agenda.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...