Fortsätt till huvudinnehåll

Borta bra...

...men hemma bäst.
Vi sa adjöss till Visby med att mata ankor och fiskar med frön från hotellfrukosten,
att promenera lite till, och att äta glass.
Sen åkte vi hem till Lillfjant och Gammelkatt. 

Det har varit vansinnigt skönt att komma ifrån, att slippa laga mat och att ha en ursäkt för att vara ute hela dagarna. Dessutom är det rasande vackert lite överallt.
Hotellet var fint, charmigt och svalt. Jag kan inte minnas att jag sovit på hotell i Sverige utan att svettas ihjäl under nätterna, men här var det svalt hela natten. Best Western är hotellet för oss i klimakteriet alltså. Men hotell är inte hemma, efter en vecka är jag klar.

Jag hann läsa ut en bok:
Montecore - en unik tiger, av Jonas Hassen Khemiri. Så annorlunda berättarspråk, så mycket igenkänning av rasismens framfart på 80, och 90-talet och en galen blandning av vad som är sant och vad som är fantasi. Så nöjd att jag köpte två av hans böcker, för jag vill läsa mer. 
Men en bok på en veckas semester känns ju snålt. Skulle helst ägna resten av semestern åt att komma tillbaka till träningsformen och läsa böcker. 

Fast först; Lillfjant och jag:
På sin rätta plats.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer