Fortsätt till huvudinnehåll

Trampa på

Madrid är en jäkligt stor stad.
Med något lägre temperatur på 43 grader utforskade vi den stora parken som skulle vara så fin att promenera i.
Där blev det ju några steg, fast vi bara tittade igenom en bråkdel av ytorna. Jag är löjligt förtjust i karpar och blir alltid lite glad när jag kommer till dammar där det sprätter och bubblar av deras aktivitet. Oklart varför. Stora ytor att promenera I gör mig också glad i och för sig.

Genom kära Google hittade jag att det fanns ett vaxmuseum i stan, det måste man ju titta på för äkta hutlöst prissatt turistaktivitet. Polarn var livrädd i början då de döpt första delen till "Tren del terror". Den som släppte in försökte på spanska övertyga henne om att det inte var det minsta läskigt, och typ bara var Star wars å sånt, medan hon grät. 
Parantes; det är intressant att vara turist i ett land där många har svårt med engelska, särskilt när de liksom bara fortsätter prata lika fort, mycket och länge på spanska, fast man inte förstår någonting. Eller, jag uppfattar förvånansvärt mycket spanska, men mitt sällskap förstår inte ett ord. Men de pratar på, om och om igen och fast man klargjort att man pratar engelska och säkert ser ut som en fågelholk. Fast man får det ju liksom att funka, på något sätt, och budskapet når typ fram. 
I alla fall, han hade rätt, det var långt ifrån något "skräckens tåg" då de visade upp en parodi på en gummi-hajen, en skabbsmittad Chewbacca och grejer från Alien, typ. Polarn blev lugn igen.
I övrigt var det varierad kvalitet på dockorna i stora utställningen.
Och vi tror att vi såg en man sno en pistol från dockan av Clint Eastwood. Pyret tjänade ihop en extra julklapp genom att tycka att jag var lik Taylor Swift, som var oväntat lång.

Pyret ville gärna gå till stadens shoppingkvarter, jag fick dock inte gå loss i affärerna vid Four seasons hotell.
Varför åker man ens på semester då liksom, om man inte kan låtsas vara influenser av kaliber. 
Istället shoppade vi loss på en ny keps till Pyret, på H&M, på rea, för att hon har så stort huvud att hon inte längre kan ha keps i barnstorlek. 43 grader kan kräva keps. Inte så mycket influenser livsstil av oss.

Till kvällens middag valde vi en Mexikansk restaurang, för att den låg i närheten och hade öppet. Måndagar verkar mycket vara stängt. Jag fick den godaste guacamole jag någonsin ätit.
Jag blev typ kär. Som tur var blev de andra måttligt förtjusta så jag fick den nästan för mig själv. Mätt, trött och med ömma fötter laddar jag för morgondagen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.