Fortsätt till huvudinnehåll

Pust

43 grader i Madrid var så mycket enklare än 33 i Malaga. Här är det sådan där fuktig värme som gör hela huden klistrig och lungorna ansträngda.
Efter en kamp vid frukostbuffén tog vi trots det en promenad upp och ner för backar, till stranden.
På Gotland kan arvsmassorna plocka fossiler, här kan de plocka snäckor.
Eller, jag plockade jag med, de var jättefina!

Pyret suckade lite på vägen till tillbaka till hotellet när jag ville stanna och titta på blommor. Men så stannade hon själv och ville att jag skulle fota en blomma. Ha! Jag har smittat henne.
Sen blev hon allt lite stolt när jag anammade hennes idé för att bära handväska när det är varmt och de skaver på axeln.
Dra ner den runt midjan, dra åt axelremmen och bär den som magväska. Funkar hur bra som helst.

Arvsmassorna ville inte bada i havet, det förstår jag för vattnet var ju svinkallt, men de ville bada i poolen. Pyret hade övat med Polarn först på Gotland, sen i poolen på förra hotellet och lärt ut allt hon själv fått lära sig på simskolan. Idag simmade Polarn både över och under ytan och kunde stå på händerna på botten. Det var så kul att se dem plaska runt som små fiskar. Jag vågade vara med och plaska, faktiskt.

Bäst idag var att jag kunde avsluta andra medhavda boken.
Borta bäst av Sara Kadefors, med en huvudkaraktär som jag aldrig riktigt kunde bestämma om jag tyckte om eller irriterade mig på. 

Till kvällen var det dags för nytt uppträdande utanför rummet, Flamenco.
Jag kommer få sova om en halvtimme eller så. Det här stället är inte för 40 plussare. 




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.