Fortsätt till huvudinnehåll

Sommarguld

Vi vaknade till det här:
Och på väg till att äta frukost sa vi hej till familjen Svan.
Arvsmassorna informerade Psykologen och hennes man att de hade planerat dagen; de ville först fiska, sen paddla, sen bada, sen få revansch, respektive hålla ledningen, i att spela Exploding kittens i lag med Psykologen respektive maken. De sa bara Javisst.

Pyret lyckades få napp även idag och deras nyväckta intresse för fiske förstärktes. De pratade om att de ville köpa metspö och fortsätta fiska och jag fick lägga fram att jag inte besitter kunskap i detta område, vilket väckte enorm besvikelse. Som tur var visade sig Läkarens make uppskatta att träffa nya rekryter till fiskelivet, så de har erbjudit besök på deras ö, utöver fler besök till Psykologens ö.

Näst bäst var att paddla:
De var sjukt modiga, litade helt på flytvästar och Psykologen som assistent, och for iväg. De njöt så av att paddla runt.

Efter bad, spel och lunch var det dags att hoppa i båten och åka den långa vägen hem. Polarn fick släppa ut samlingen med gräshoppor hon fångat.
Arvsmassorna var sjukt besvikna över att åka hem. 
Jag tyckte det var fint att se dem trivas så gott i sällskap med människor jag tycker om, och i den miljön. Utedass, småkryp, att kroka fast levande fiskar på krokar, hålla i fångade fiskar, paddla ut i kajak. Fast okej, det var bara Polarn som vågade hantera fiskar, men Pyret vågade hantera utedass, även mitt i natten. Nu är det ju tur, och värsta lyxen, att jag känner så fina människor som kan erbjuda fler besök i den miljön, för arvsmassorna blev lite ledsna över att jag inte kunde köpa båt och metspön. 

Nu packar vi upp, vilar en kort stund och packar nytt, för imorgon natt åker vi iväg igen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.