Fortsätt till huvudinnehåll

Resande lätt

Så följde vi med herr B.o.B. på semester. Jag visste att vi skulle till Spanien, och att vi skulle till två ställen, men inte riktigt säker på i vilken ordning eftersom jag inte alls varit involverad i planeringen. Det var hit vi skulle först:
Fast vi kom nästan inte hit alls. 
Herr B.o.B. sa att vi skulle vara på flygplatsen en timme innan planet gick, vilket var klockan 5. För att ta oss dit skulle vi alltså ta nattbuss och sedan Arlandaexpress, vi skulle åka redan klockan 3.05 för att ha marginal. 
När vi mitt i natten väntar på bussen läser herr B.o.B. att det nog var så att man behövde checka in 2 timmar innan, om en timme alltså. 
Ingen taxi fanns vid taxistoppet och en Uber skulle dyka upp först efter 30 minuter. 
Till sist åkte en taxi förbi, mitt i natten. Vi hann till Arlanda med 15 minuter marginal.

Polarn var övertygad om att hon inte skulle tycka om att flyga, det var hon för fem år sedan också när vi flög senast. Precis som då tyckte hon sedan att start och landning var superkul. Jag känner mig kluven, det är kul men det där med att flyga ur miljöperspektiv känns sisådär. Sen är vi ju inte riktigt freakvent flyers i alla fall, med arvsmassornas nu två flygresor på 10 år.

Väl framme i Madrid skulle herr B.o.B. klura ut hur vi skulle ta oss till hotellet, han hade inte bokat transfer. Lite knepigt att förstå tåg och tunnelbana när man inte kan spanska och har lite knepigt med engelska. Men jag hjälpte till med att läsa skyltar, tolka information i reseappen och med språket och han fick tag i biljetter. 

Nästa utmaning var att appen herr B.o.B. hade sa att det var 10 minuters promenad till hotellet. Efter 10 minuter sa den att det var 8 minuters promenad kvar. Två trötta arvsmassor, värme och tunga väskor på det.
Men vi kom fram, efter en mellanlandning på Burger King, av alla ställen.

Staden var täckt i dis, rörigare och mindre fräsch än jag föreställt mig.
Men något ögongodis hittade vi på vår första upptäcktsfärd. 

Polarn var nöjd eftersom hon hittade en prylaffär som sålde hennes favoritprylar för en fjärdedel av priset hemma.
Min favoritpryl var caféet som hade en anordning som sprejade en mist av kallt moln över uteserveringen.

Imorgon skulle jag behöva bära runt på en sån.

På onsdag kommer jag behöva både is i magen och lugnande eftersom vi ska till något tåg och åka vidare till Malaga, och där ta oss till hotellet. Herr B.o.B. har inte riktigt kollat hur än. 
Tur att jag får hotellfrukost.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.