Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens hinna fixa

Dagens första påminnelse plingade till redan klockan 7:00. Jag skulle göra ett nytt försök att få en tid på vårdcentralen för att följa upp Pyrets migrän. Tidigare försök har bara mötts med att de inte har några lediga tider och jag får försöka senare. Idag vände turen, tredje gången gillt och vi fick en tid om en månad. 
Vården ändå, vilken väloljad maskin den är, NOT som Wayne och Garth skulle säga.
Nästa påminnelse kom innan lunch när jag fick traska iväg och möta upp Pyret. Hon fick äta lunch med mig och titta på när jag jobbade innan det var dags för utvecklingssamtal. 
Denna gång skulle utvecklingssamtalet ske digitalt och vi föräldrar fick varsin länk. Om barnet inte skulle hinna hem fick det vara med läraren i skolan, stod det i instruktionen och eftersom mötet skulle börja direkt efter sista lektionen så fick det bli så. Tänkte jag.
Fast sen talade de om att eleverna skulle sluta tidigt för att det var bokat en massa utvecklingssamtal, eleverna stannade inte i skolan. Alltså behövde man vara på samma plats som ens barn, för de fick ju ingen länk att logga in på. Och därför i sin tur hamnade vi i att Pyret fick ta sig till mitt jobb eftersom jag planerat för att klämma in den där kvarten mellan jobbmåsten. Och det var verkligen så, det tog bara en kvart, inget att säga från varken lärare eller Pyret.
Detta eviga roddandet för att få vardagen att gå ihop kommer göra mig galen. 

Nästa påminnelse dök upp efter utvecklingssamtalet. Vi behövde skynda hem för att följa med Polarn till sin första fiollektion.
Från det ena till det andra. Polarn var lite nervös men det gick så väldigt bra. Läraren var duktig på att skapa mersmak och de andra två flickorna i gruppen var väldigt rara. Polarn blev inte det minsta avskräckt av att hoppa in i en grupp där det redan varit ett par lektioner. 

Sen var det ju bara resten av måndagsracet kvar med middag och läxor innan Polarn skulle iväg till träning.
Jag känner mig slut av alla vändningar och alla kom ihåg, inte för att det var just idag, utan för att det där roddandet sker hela tiden i stort och smått. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...