Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens loppis

Tillsammans med Cous-cous blev det loppis nästan hela dagen, för det var dags för Mimers loppmarknad. Det fanns gott om säljare som ville få in pengar och därför satte lite fantasipriser, men det fanns också gott om säljare som ville rensa ut och slippa släpa hem sina grejer igen.
Jag hittade många godbitar men har bestämt mig för att vara strikt med mina inköp ett tag och försöka se vad min garderob har i sina gömmor istället för att fylla på. Tänk att jag då hittade just de få saker jag har letat efter.
Som en jeansjacka i precis rätt modell:
Från Gina Tricot, för 50 spänn. Det har bara tagit sådär flera år att hitta för att jag är så snål. 

Jag hittade också fina mattallrikar från Gustavsberg:
6 stycken för 100 kronor. Jag gillar ju att ha udda gamla tallrikar men har många som bara är 3-4 stycken och har letat efter ett set med några fler.

Inte på loppisen, men på väg till en glass på Snö passerade vi 118 Second läder där jag hittade en så kallad sadelväska, som jag varit sugen på i flera år:
200 var prislappen, men det kändes rimligt.

Men loppis där man sätter 100 kronor på ett urtvättat påslakan utan tillhörande örngott, 140 kronor för en skrynklig blus från Lindex, eller 100 kronor för Temu-smycken, det känns mindre rimligt. Jag undrar hur mycket gåvor som mot slutet av dagen lämnades in till secondhandbutiken på gatan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.