Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens förvirring

Plötsligt befann vi oss i ett tropiskt klimat. Redan vid avfärd i kollektivtrafiken kunde jag och kollegan konstatera att huden var täckt av ett lager fukt och luften var tung att andas. September i Stockholm eller en tidig morgon i Thailand? Svårt att avgöra.
Så himla spännande att vi skulle spendera denna dag på planeringsdag, hela stora arbetsstyrkan inlåsta i en konferenslokal.

Uppdelade vid olika bord var vi flera som noterade att det luktade konstigt. Misstanken riktades mot de två kollegor som var föräldralediga och tagit med sig sina bebisar, men bebisarna var långt bort i rummet. Vid fikat kunde en kollega vid ett annat bord informera att det var anteckningsblocken som luktade som en blandning mellan spya och blöja. 
Vi luktade på flera, vid flera olika bord, alla luktade otrevligt. Men de dög ju till det som anteckningsblock på konferenser ska användas till; att doodla.

Stämningen var god under fika, lunch och lite roliga lekar såsom personal-bingo och gissa vem. Jag uppskattar att ha chefer som inte har lekar som är pinsamma och obehagliga utan kan hålla det på en nivå som låter oss behålla lite värdighet. 
Stämningen var mindre god när det väcktes många frågor som inte fick svar, viktiga aspekter förminskades och vissa besked var mindre kul. Välkommen till arbete i offentlig sektor.

Men vädret ändå:
Jag och kollegan tog en fika på stan innan vi åkte hemåt. Vi behövde samla tankarna och prata ihop oss framåt. Det kan nog bli bra det här med om vi bara låter det gå lite tid.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.