Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens kväll

Det kan ju trots allt ha undgått någon att Taylor Swift har släppt ett nytt album. I så fall så vet ni nu att idag släpptes det 12:e albumet från denna musikmaskin.
Hon är inte bara skicklig på att skapa musik, hon är också skicklig på att marknadsföra sig och hålla fansen intresserade. På riktigt. Alla små ledtrådar i intervjuer, låtar och klipp i sociala medier som får fansen att konstant gissa och spekulera, alla överraskningar som är så välorkestrerade och nytänkandet kring sig själv som produkt är alltsammans smått genialt. För att kicka igång detta album släpptes ett releaseparty på bio.
På tal om nytänkande.

Den ville Pyret gå på. I en och en halv timme fick man följa inspelningen av musikvideon till första singeln och höra berättelsen bakom alla låtar, som så klart spelades upp. 

Jag måste ju säga att Swifties är väl ändå de gulligaste fansen som finns? Salongen var full av paljetter, cardigans och herrskor och en rad av tjejer som innan och efter visningen delade friendship bracelets med varandra. Det är något väldigt annat än en grupp fotbollssupporters kan man konstatera. 

Albumet då? Jag var en god mor och lyssnade igenom den på vägen till och från jobbet. Det bär mig inte emot, jag tycker hennes låtar är uppiggande. Det här albumet var helt okej, men blev aningens bättre av att man fick veta tanken bakom låtarna så här, för då blev de mer till små berättelser än bara låtar, tycker jag. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.