Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens vintertid

Ledighet är ju lite bortkastad när man både är i klimakteriet och vi har gått över till vintertid. Det där med sovmorgnar är inte något mina hormonnivåer jobbar med, så att någon har tänkt tala om när man ska sova beroende på årstid ändrar inte på så mycket. 
Det som är positivt med att vakna tidigt utan att behöva gå till jobbet är att kunna träna på morgonen. Jag vet att det finns många som har svårt att förstå hur man kan tycka om att träna på morgonen, jag har svårt att förstå hur man inte kan förstå att det är bästa grejen att träna på morgonen. Det har absolut ingenting med någon hurtighet att göra, tvärtom handlar det om ren lathet. 
För tränar man på morgonen så har man det ju gjort och kan sen spendera hela dagen med att inte träna. Man behöver inte ägna en endaste vaken stund åt att tänka på träningen; den väntar inte på en, man behöver inte planera för den och man behöver inte skjuta upp den. 

Igår var det styrketräning klockan 6:09
Idag var det yoga klockan 5:16

Jag skulle önska att jag kunde träna på morgonen även när jag jobbar, men även om jag vaknar vid 4 allt oftare nu för tiden och uppskattar norgonträning, så tar det emot att styrketräna klockan 4:30. Fast vem vet, jag kanske blir lätt gränslös, och tappar intresset för sömn när den ändå inte stannar, och står där 4:30 på vardagar snart. Det låter ju i och för sig som en helt normal klimakterie-grej. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.