Det är ju ytterst märkligt att plötsligt vara mamma till en tonåring.
Med tanke på starten av att bli förälder så har det någonstans alltid varit lite svårt att vänja mig vid tanken att vara mamma. Det dröjde så länge, det var så osannolikt att det alltid har känts lite som att det bara var en önskan som aldrig skulle bli.
Men det blev det och nu har det gått 13 år.
Det är också något att vänja sig vid att vara mamma till någon som allt mindre är ett barn och att försöka balansera relationen vartefter den behöver förändras. När man ska vara mamma med allt större avstånd, men ändå alltid vara tillgänglig och tillgodose det mest basala behoven samtidigt som hon ska klara av allt mer avancerade saker.
Det är en knepig balans.
Men idag firade vi att hon kliver in i tonåringarna värld.
Jag vet inte om jag känner mig redo för utmaningen det innebär men jag kommer antagligen den, för jag gör allt för henne.
Kommentarer