Fortsätt till huvudinnehåll

Samma procedur varje kväll

Jag går till badrummet för att göra mig iordning för natten. När jag kommer ut väntar hon på mig.

När jag gått och lagt mig för att läsa hoppar hon upp och lägger sig på min mage för att kela, medan jag försöker vända blad.


När jag lagt ifrån mig boken och släckt lampan klappar jag bredvid mig på madrassen. Då kliver hon ner så jag kan lägga mig på sidan, för jag kan omöjligt sova på rygg, det leder garanterat ryggskott. 
Hon lägger sig tätt intill och vill att jag lägger en hand under hennes kind, för så vill hon somna. 

Sedan försöker hon ge mig ryggskott ändå genom att ligga på diverse ställen i sängen under natten, så att jag vaknar i de mest obekväma positioner. Men det passar henne bra att jag vaknar, då kan hon passa på att komma fram och kela lite. Mitt i natten vill hon helst slicka på min haka och lägga huvudet på min kind. Sedan klappar jag på madrassen bredvid mig, då lägger hon sig tätt intill, med huvudet på min hand, och somnar.

Man kan väl kalla det en rutin, eller vana, eller en riktigt god vänskap.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.