Långsamt är också bra

Polarn har den fantastiska egenskapen att mogna, lära sig och bli klokare, samtidigt som hon fortfarande vågar vara ett barn fullt av bus och lek. Samtidigt som hon kan berätta om djupa tankar och funderingar, kan hon behöva ringa för att berätta hur hon och kompisarna har räddat en larv de hittat på skolgården. De gjorde en grop, la i löv och kvistar, la i larven, la löv och kvistar ovanpå, om ni också behöver veta.

Och Tigis är fortfarande otroligt viktig. Ibland när vi ska gå hemifrån så arrangerar hon honom så att han ska hålla sig sysselsatt tills hon kommer hem. Som idag:

Han fick sitta och måla lite, med pensel och allt. Väldigt passande att under honom ligger boken "Lämnad ensam" av Lotta Olsson.

Jag tycker att det är väldigt skönt att hon inte har så bråttom att växa upp, att hon vågar vara barn och barnslig, och jag hoppas Tigis blir omhändertagen länge till. Själv säger hon att hon aldrig kommer släppa Tigis, men så sa Pyret om sina Elmo och de ligger sedan länge i en låda på vinden. Där ligger de för att jag behöll dem, Pyret ville skänka dem till secondhand. Brutalt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen