Fortsätt till huvudinnehåll

Organiserat kaos

Polarn hade bjudit in kompisar på fredagsmys, så efter skolan dundrade 4 taggade 9-åringar in. Eller dundrade är väl överdrivet:
För skorna ställdes i prydlig rad och kläder hängdes upp.
Väskor, mössor och vantar grupperades på ett överskådligt sätt. Allt utan att jag sa något om det, eller att Polarn instruerade sällskapet.

Jag och Pyret gick och köpte pizza till tjejgänget, de åt själva i köket under stoj och stim, men utan kladd och stök. Pyret och jag höll oss i vardagsrummet. 
Efter maten försvann de in i Polarns rum med en påse chips, för att stundtals leverera så hög volym att jag och Pyret hade svårt att höra tv:n. Pyret var måttligt road. 

Hämtning av barn skedde klockan 20.00. Medan jag öppnade för utsedd hämtare så ägnade sig uppenbarligen gänget åt att plocka undan. För jag tittade in till dem emellanåt under kvällen och då var halva inventariet utplockat till beskådan. Men när jag kikade in när de lämnade rummet var allt undanplockat, och till och med sängen var bäddad. 

Då känns 5 timmar av fnitter, skrik och bus värdigt Sweden rock som helt värt det. Jag fick en galet nöjd arvsmassa (och en mer irriterad arvsmassa) till priset av att hämta pizza, blanda saft och plocka undan 2 tomma chipspåsar. 
Och kanske lite mer tinnitus och en förvirrad Lillfjant, för hon uppskattade icke sällskapet, trots att de var dunderförtjusta i henne. 
Nu somnade alla på en minut, jag känner att jag kan slå det. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.