Fortsätt till huvudinnehåll

And then...

Jaha.
I väntans tider.
Verkligen.
Sista dagen på Komvux (tack gode gud). Jag kommer inte sakna det: strulet, problemen, de knasiga lärarna.
Men lite tomhet kommer över mig. Vad ska jag göra nu?
Inte ett enda måste ligger framför mig förrän Toshiba kommer, jag har inget som väntar på att bli gjort eller inlämnat. Efter tre år av ständigt presterande blir det lite av ett vakum.
Inget att prestera, inget som ska granskas, inget som ska värderas.
Jag ska bara vänta.
Första kvällen utan måsten som väntar, och lördagen, ska jag dessutom vara Pyjamas-änka.
Tristessen och ensamheten väller in.
Typ.
Men Wohoo! Jag har tagit studenten!




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.