Fortsätt till huvudinnehåll

Att glädja.

En äldre dam som bor i samma hus har varit så bekymrad.
Varje gång jag har åkt hissen med henne de senaste 3 1/2 åren så har hon blivit så ledsen för vår skull, för att vår älskade hund hade gått bort.
Hon blev så ledsen varje gång att hon fick tårar i ögonen.
Jag försökte lugna och trösta, säga att det var tråkigt och ledsamt, förklara att vi mådde bra och var tacksamma för den tid vi fick med vår lurviga madame.
Det hjälpte inte. Hon tyckte ändå att det var så fasansfullt sorgligt.
Idag fick jag henne att le.
Hon blev så lycklig för att vi skulle få ett barn att ta hand om, vi som var så rara mot vår fina hund, det var verkligen trevligt.
Hon stängde hissdörren och sa att nu skulle hon ha en riktigt bra dag.
Det värmer alltid att kunna få någon att må gott, så jag kommer nog också ha en riktigt bra dag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.