Framtidsångest.

Efter lite strul, igen, självklart, så har jag nu genomfört min första ansökan om föräldrapenning.
Som väntat så fick jag lov att ringa kundtjänst för att få hjälp, för trots tidigare turer fram och tillbaka så hade de glömt att föra in några uppgifter.
Välkommen till Försäkringskassan, din källa till ångest och magkatarr.
Men nu så.
När plugget är slut så blir jag mammaledig.
Förutsatt att inget annat strular.

Nu kände jag att med det här kom framtidsångesten.
Tänk om något mer strular, om jag inte får någon föräldrapenning.
Tänk om jag inte kommer in på någon linje på högskolan sen.
Tänk om jag inte får något jobb om jag inte kommer in på högskola.
Tänk om...
Livet hade varit så mycket lättare om jag hade gått på föräldraledighet från en fast anställning.
Fast då hade man väl gått med ångest över att förlora sin anställning för att man var föräldraledig, omorganisation eller något.

Jag antar att ha ångest över sin framtid har med den blivande föräldrarollen att göra, man vill kunna ge det lilla knyttet en trygg tillvaro.
Jag antar att det bara är att vänja sig vid att leva med en klump i magen av någon anledning i många år framöver. Eller i alla år framöver.
Jag antar att det bästa man kan göra är att andas lugnt och lära sig leva med ångesten, den får bli min nya jobbiga kompis.

Föräldraångesten, välkommen, har du träffat Försäkringskassan?