Fortsätt till huvudinnehåll

Min tur!

Jag kan knappt bärga mig, snart får jag ge mig ut med barnvagn.
Då ska jag ta igen all frustration.
Jag ska leta upp ett par kompisar med barnvagn så vi kan gå tre i bredd på smala gångvägar och tränga ut gående på leriga gräsmattor.
Jag ska stanna precis före eller efter dörröppningar och blockera vägen för övriga.
Jag ska köra in vagnen i bakhasorna på människor före mig i kön utan att be om ursäkt.
Jag ska parkera vagnen i gångarna på pendeltåget så ingen kommer fram.
Jag ska parkera vagnen i trånga passager i pyttesmå butiker så ingen kommer fram.
Moahaha!
Det slår mig att det kanske är precis så det gick till. Några tankspridda, egocentriska, empatilösa människor fick en barnvagn i händerna, irriterade några andra som gav igen när de fick barnvagn, som irriterade andra som gav igen när de fick barnvagn och så vidare, tills vi har det barnvagnsrally vi lever med ute på gatorna idag.
Och snart är det B.o.B.s tur...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.